Pitbullmamma

En liten klapp på axeln, några uppmuntrade ord eller .....Skumtomtar!!!!

Jag brukar ofta ta med mig något till jobbet, när jag jobbar kväll eller helg. Det är tufft, det är oftast mindre personal på lika många patienter, och då har man inte tid för att ge varandra små uppmuntrande ord, som gör att jobbet går bättre och vi är gladare.

Så när kvällens kaffe kommer och vi kan andas 10 minuter är det skönt att kunna stanna upp och mumsa i sig skumtomtar. För att vi jobbar när Sverige har semester eller sover.

För att vi är värda!!!!

Vinterns stora skräck sprider sig snabbt så fort man viskar den monsters namn. Den tar över kroppen snabbt, misshandlar den och lämnar den helt utmattad. Man kommer sällan undan, och har man tur så ber man för högre makter att inte får det.

Jag tror du har redan klurat ut vad är det jag pratar om. Vinterkräksjukan!!!!

På mitt jobb kommer man oftast i kontakt med den, och tyvärr så drabbar den både patienter och personalen. Men är man effektiv och skyddar sig för att inte smittas eller för den delen att inte sprida den vidare till andra patienter, kan man komma undan.

I år har monstret inte visat sig ännu, men en fals alarm har redan fått oss att va redo för "krig".

Och ibland måste man ha lite roligt i den tuffa vardagen. De som kommer till avdelningen jag jobbar, märker snabbt att det är mycket skratt, skoj och galenskap blandat med allvar och tufft arbete. Och börjar man en dag så sprider sig galenskapen snabbt.

Men det är det som räddar oss. För att man måste va galen ibland!!!!


Redo för krig!!!

Har haft besök idag av Fam. Thor som är gamla vänner till oss. Det är genom de vi har fått upp ögonen för rasen Bichon Havanais. De har också köpt en valp från samma uppfödare som Issa kommer ifrån. Så idag var det fika och hundträff.
Båda två hundarna var försiktiga, men jag tror att några träffar så är de "bästisar":)

Och då kom presenten!!! En ny värld har öppnats till Issa. Har aldrig något var så galet intressant och GOTT.
Hon tuggade på grisöronen helt fanatisk dock att den var större än hon;)

Så efter att martyren har badat, så var det så klart grisöron som tog över intresset


Jag släpper inte det....Grrrrrrr.








Det var såååå synd om henne......men ren och fin blev hon:)

En salig blandning av julklappar fick jag i år. Hade inte stora önskningar. Faktiskt bara en CD-skiva önskade jag mest.
Jag hoppades mest att tjejerna och alla andra blir glada. Det har aldrig hänt att jag var så sent ute med julklappar, men till slut hann vi med allt och alla blev glada.

Så jag vill bara visa mina favopresenter:)


Wododockan som Ebba har sytt:) Den är sååååå coool:)



Skivan som jag önskade MEST, fick jag av mannen min♥



Tjejerna vet vad de ska köpa till mamma, så hon bakar:)



Ohhh, det blir såååå skönt med lite avkoppling!!!

Att blogga är inte så enkelt som man tror. Man ska tänka genom vad man vill dela med sig och vad det är som man vill behålla för sig själv. Har försökt begränsa mina inlägg på en nivå där jag inte utelämnar för mycket information om mitt privatliv. Men som sagt en del gillar inte vad jag skriver, eller hur jag är.

Jag vill bara säga en sak till dig/er som läser min blogg, kommenterar,  men vågar inte visa vem du är. Det står Anonym under inlägget, och DET kan bara visa en sak. Du/ni är en osäker person som kanske behöver se dig omkring ditt hus innan du kommenterar mitt liv;(

Ha det......

Då vaknade man på julaftonsmorgon och......det regnade:( När vi firar julafton hos svärföräldrarna (som vi gör vartannat år) brukar vi promenerar ut till de. Det tar ca 2 timmar, och vi "plockar" upp resterande av syskonen, kusiner och allas respektive på vägen dit. Vid varje stopp så tar vi en drink som värden bjuder på, och man är riktigt hungrig, glad och "rastad" inför matorgien.

Men i år röstades promenaden ner. Med tanke på vädret ville ingen bli dyngsur. Så efter att vi öppnade lite morgonpaket, slappade vi på soffan och tittade på Polarexpressen(underbart tecknad).
Och sakta men säkert vaknade till liv.

Och så klart vill man va lite snygg till kvällens ära så vi satte på julmusik och började göra oss i ordning.
Wham skrek i högtalarna, och jag flög tillbaka till 80-talet:) Underbart tid! Man var mitt i tonåren med inte så många bekymmer. Man var tokkär, fnittrade med tjejkompisarna och musiken gjorde oss galen. Och alla som är uppväxt i 80-talet kan intyga att musiken var helt banbrytande. Som tur gillar mina barn 80-tals musik, så "Last Christmas" spelades upprepande gånger.


Så bilen packades med julklappar och dagen kunde börja:)

Jag ska inte uttråka er om hur dagen/kvällen var eftersom traditionerna är inte så olik i en svenska familj. Så här kommer den lite kort.

1. Vi åt så vi nästan sprack.
2. Det mesta av vuxna somnade under Kalle.
3. "Tomten" kom och delade ut julklapparna.
4. Barnen slet upp paketerna och glädjen spred över deras ansikte.
5. Kaffe och fika(dvs:Alladin, knäck, lussebullar, drömmar.osv)
6. Kortspel
7. Då backar vi om!!! Och maten kommer fram IGEN;)
8. Tröttheten börjar visa sig. En del ligger utslagen på soffan, andra gänget skrattar oavbrutet för allt och ingenting under kortspelet.
9. Köra hem och ramla i säng.
10. Pussa barnen krama om kärleken,  lägga sig i sked och somna med ett leende på läpparna! Yess!!! Alla var glada och vi överlevde dagen!!!
11. Och till slut tänker man på de som inte är med oss längre. Men hjärtat känner att de var närvarande hela kvällen och  vakade över oss♥

Snyggaste tomtem:)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Dagens post var ett tjockt kuvert av Polismyndigheten i kronobergs län. Jaha......den tiden kom också......nu är man kriminell:)


När jag öppnade brevet och läste hela utredningen, var det med ett skratt i halsen kryssade jag in rutan "Erkänner".
Vad skulle jag har annars gjort? Brevet var redan formulerat på det sättet att jag hade inget annat val. Pest eller Kolera! Vilket ska man välja?

Den "intelligenta" blanketten har upplyst mig om det följande: "Vid erkännande kommer böter att skickas till dig, vid förnekande kommer ärendet att skickas vidare till åklagare"


Trotts att både jag och han jag körde på uppger att på grund av en tredje part kunde man inte undvika krocken, ska jag erkänna mig skyldig av att jag låg för nära den andra bilen!! Jag vill gärna se en polisbil stanna vid 70km/h om en bil helt plötslig stannar helt framför den, trotts att den håller avståndet;(



Men så är det. Jag har inte mycket annat val, än ställa Jönsson ligan bakom mig i kön till den kriminella registret, och betala böte;)

God Morgon!!!

Jag visste att hon är kaxig, men idag tog vår prinsessa priset:)

Veterinärbesök var det på planeringslistan idag med 12-veckors spruta. Äntligen!!!! Nu kan man boka in träffar med andra hundägare. Nu får hon sprutan!!!

Så jag spände fast Issa i bilen och med anklagande blickar i nacken körde vi till Djursjukhuset.
Och där inne hände det som skulle inte hända!! Medan vi satt och väntade i väntrummet, har hon börjat morra åt en annan hund som var i hennes storlek x 4. Jag trodde jag skulle smälla av!!!! Vet hon inte hur liten hon är?? Hur tänkte hon??? Hon skulle ha kunnat käkats upp av den andra hunden;)

Galenpanna!!! Inte rädd av något/någon!!!!

Väl inne i rummet har hon dansat glädjedansen till veterinären och pep till endast en sekund när hon fick sprutan.


Så efter besöket har jag bara en fundering!! Har jag skaffat en kamphund??? Jag är tveksam, men......

Hon TROR definitivt det!!!!

Då var det dags att få besök av pappsen, hans fru och mina småsyskon från Malmö. Min familj är ett underbart kaos av olika personer och när jag försöker berättar om de olika personerna, oftast tappar de bort mig efter 5 min. Men för att korta ner det så är min pappa gift med en 18 år yngre kvinna, och de har två (tvillingar) underbara tjejer som är födda i samma år som min stora höna Nellie. Så fyra brudar i nästan samma ålder som har otroligt roligt-för den delen kan de bråka med en hel del-ihop!


Men denna helgen var fokusen riktad neråt:) Issa skulle presenteras till "morfar" och så klart att den lilla hårbollen charmat hela gänget. Mesta av helgen tillbringades på golvet, och det var bollar, tuggbenar, attacker och "pussar" :)Hon kunde inte få nog, och blev ALDRIG TRÖTT!!!

Jag visste att något speciellt kommer att hända när vi skaffar hund, och barnets lovord -över att de kommer sköta hunden-kommer  upphöra snabbt och hon kommer vara min och Jonas. Men att hon kommer fylla oss med så mycket kärlek och ödmjukhet skulle jag aldrig trott.


Hon är alltid glad, dömer inte hur man ser ut, överlyckligt att se oss trotts att vi var bara borta kanske en minut, och tro det eller ej men hon själv TROR stenhårt på att hon är en Rottweiler;)


En sak är säkert!! Vi kommer aldrig ha tråkigt!!!

Detta året var kanske inte det bästa. Jag har önskat mig en bättre år förra julen, men tomten tyckte nog att jag var för stygg;)


Ni som läser min blogg vet att eftersom min mamma gick bort i cancer, var det en chock att höra att min pappa har också fått cancer.

Hela sommaren och hösten har handlat om bara en sak. Vad händer nu?


Operation, provtagningar, olika röntgen, och tystnaden av doktorerna gjorde mig galen!!!!!
Att skicka patienten på olika undersökningar utan att förklara varför, och inte berätta svaret vad de olika undervisningarna visar, kan uppfattas som  nonchalant och omänskligt. Men jag vet att det enbart beror på brist av personal, resurser och pengar.
Dock jag jobbar för landstinget, har jag inte mycket respekt för de som delar ut skattepengarna. Men det är en annan inlägg......

Men till slut kom svaret som vi alla väntade.


HAN ÄR FRISK!!! INGEN SPÅR AV CANCER!!!


Äntligen kan man andas ut, slappna av och va tacksam över att man har, och kommer ha länge sin pappa i livet!!



Så jag tror att jag kan säga redan nu att  för mig var det bästa julklappen i år!!!

Tack tomten:)

De som känner mig och Jonas VET att det enda problem vi har i sovrummet är hans för....snarkande;(!!!!!

Ingen kan undankomma kaoset som råder i landet. Det kvittar om du vill bara köpa ett par trosor, får du stå i kö i en timme för att vänta på alla som ska köpa sina julklappar, hysterisk frågar kassörskan om man kan lämna tillbaka varan efter jul, frågar om de har någon kartong eller om (Gud förlåta mig) kassörskan har tid att slå in paketet!!!

Cancer, smärta, mediciner, ångest, död. Om man ska hitta en plats i jorden som vi ska kalla Helvete, ska det va ens liv som har drabbats av cancer. Ingen kontroll över sin kropp och själl i slutet. Man blir atackerad av något som hänsynslöst suger ur allt kraft från ens kropp. Och inte bara det! Den straffar anhöriga med som står där och lider, har ångest och till slut när ens kära är borta kämpar med tomheten som personen lämnar efter sig.

Och så klart ska man lära sig att åka bil, sitta på sin plats och inte va åksjuk. Japp!!! Inget av de fungerade;(

Snööööö!! Det var en underbar morgon. Solen sken och det var vit överal efter nattens snöfall. Ohh vad jag längtade efter ljuset, känslan och det knastrande ljudet under fötterna. Det är något MAGISKT!!!!


Det var bara en sak som jag har glömt;) Att jag har en liten galenpanna som har aldrig sett, smakat, känt snön;)


Att hon skulle bli såååå galen har jag aldrig trott. Hon har glömt allt vad kissa/bajsa heter och bara får runt som en liten snömonster i trädgården. Hon skuttade, körde ner nosen, grävde, smakade.....ja hon gjorde allt med snön!!!


Hon förvandlades till en otroligt söt liten snömonster!!  Vår egen snömonster;)

Kläder. Hundkläder. Innan vi skaffade Issa har jag skrattat åt alla som gled runt med sina små hundar som hade kläder på sig. Jag skrattade och tyckte de såg allmänt löjliga ut:)

Men nu när man har en hund av det mindre varianten har man upptäckt vilken stor marknad som finns för de, när det gäller kläder, skor, smycke, ja...allt. Men ni behöver inte få panik så långt tänker jag INTE gå.

Här kommer det va BARA de praktiska plaggen inhandlade. Och då menar jag reflexväst, regnkläder och klämmor för att hålla upp luggen:)



Så idag hade vi en "martyr" i familjen. Det var så synd om henne;)

Denna veckan har jag blivit VIP medlem i det berömda negativa klubben. Känner att energin är slut, jag BORDE göra massor med saker som tillhör jul och födelsedagar, men huvudet känns som en bowlingsklot:(

Eftersom Nellie är allergisk, och Issa har en päls som måste skötas noga, var det dags för första badet hos oss. Jag kan säga att jag var inte poppis. Hon kollade på mig med en anklagande blick, och försökte få mig att få dålig samvete;). Men det var ett måste och eftersom det ska göras en gång i veckan så var det bara att ladda och trotts gnäll och protest duscha henne.

Trodde aldrig att jag skulle sakna en bil som jag gjorde i de dagarna som gick efter krocket. Man känner inte av saknaden/behovet förre man står där och behöver en bil för att uträtta vissa ärende.