Pitbullmamma

Många kommer sätta kaffet i halsen, eller gnider händerna i förväntan,  att det kommer några saftiga sexberättelse. Men..... fast jag skriver en hel del personliga saker, så vill jag behålla en liten bit av mitt privatliv för mig själv;)

Så berättelsen handlar om våra sängar genom åren. Ni som har/haft småbarn vet hur det börjar.
När första små krypet anländer, förändras allt. Helt plötslig tar de över hela platsen i sängen, och ingen kan undgå de små smällarna av små fötter och armar. Och det går bra ett tag med den sköna sängen man har haft som kärlekspar......

Men......då var det dags igen,och nästa små varelsen kommer i ens liv, och så opps helt plötslig har de invaderat sovrummet och nätterna består av kånkande av täcke och kudde då en av föräldrarna (oftast papporna) flyttar till soffan för att resten av gänget ska kunna få plats.

Det var då vi fick nog!!!! Köpte två 105 sängar och med 210 cm bred säng var våra nätter räddade:)

Och nu när de är stora och sover i sina egna sängar har vi satsat på 160 säng då efter 15 år ihop gillar vi sova tätt ihop i sked:)

Men.....

Nu kommer nästa invasion!!!! Av kuddar!!!! Man börjar få ont i höften, axlarna, ryggen, och vad gör man? Ja man pallar upp här och var med kuddar. Så vi är tillbaka där vi började......vi och 6 kuddar i sängen.....

Så ibland har storleken  faktiskt betydelse!!!!



Egentligen vill man bara sova GOTT!!!

Ibland är det svårt att förklara för de som har aldrig varit där.
Ibland känner man sig som en tiger i ett bur.
Ibland vill man bara dö.
Ibland är livet rätt OK.
Ibland känner man för att bara gråta.
Ibland gråter man bara.
Ibland ler man bara för att få folk att sluta fråga.
Ibland förstår folk inte och tycker att man är bara löjlig och lat.
Ibland saknar man sitt gamla Jag.
Ibland biter man ihop för ett fungerande vardag.
Ibland vill man bara slänga alla tabletterna.
Ibland känner man faktiskt glädje.


Men för det mesta vill man bara känna glädje igen och slippa de mörka stunderna!!!

Jag börjar upptäcka flera skrämmande sidor av mig själv.

1. Jag besöker gärna affärer där de säljer växter.
2. Kollar reklamtidningar och jämför priser på matprodukterna, fast jag vet att jag kommer ALDRIG köra runt för att "göra en klipp".
3. Hänger tillbaka den sexiga toppen med motiveringen att "bubbisarna kommer bara att ramla ut" (vem brydde sig innan om den bagatellen?)
4. Börja gilla spetts och rush-push.
5. Hänger tillbaka jeansen i garderoben och plockar fram tightsen, med motiveringen "bättre att andas, än dö snyggt" (en sak till som man inte brydde sig innan!)
6. Glider runt med min kaffekopp i handen, pyjamasbyxor och barfota på morgonen och "kontrollerar" blommor växter och planteringslådan.(grannarna är vana nu att se mig så:))

Så jag undrar....är det tantvarning?? Eller har jag mognat till slut??

Vet ej men om det är tantvarning, så ÄLSKAR JAG ATT VA EN TANT, och jag hoppas att jag kommer bli en riktigt cool tant i framtiden!!!

Årets skolavslutning slutade lite annorlunda än det brukar göra. Varje år fick man tränga in sig i en varm kyrka för att se sina barn sjunga, spela och stråla i förväntan på sommarlovet. Hade man tur så kunde man va med i båda tjejernas avslutning, men det har hänt att vi fick snällt dela på oss. Jag har förstått att det tillhör den svenska traditionen att avsluta terminen i kyrkan. Eftersom jag är inte så troende och om jag ska va ärlig så gillar jag inte de supermoderna kyrkorna(kalla mig gammalmodig, men jag älskar de gamla otroligt fina byggnaderna med sina vackra målningar,skulpturer och guld krims-krams) så jag blev glad när jag läste veckobreven.

I år skulle vi va ute!! Hela skolan, tillsammans, under bar himmel i det vackra vädret!! Och det var underart!! Hundratals föräldrar, syskon, morfar, farfar och en salig blandning av människor som tog med sig filt, fika och lyssnade på barnens och lärarnas sånger och klappade händerna. Om man ska komma nära Gud så vet jag inte hur man ska kunna komma närmare. Vi behövde ingen kyrka för att kunna känna gemenskapen, glädjen och kärleken som strålade tillsammans men solen. Alla var glada och när jag fick i mig kaffe efter en migränfullt natt så blev jag också bättre:)

Så ibland en bar himmel kan va lika vackert som målningarna i kyrkans kapell.....

Glada tjejgänget som slutade 4-an





Och de stora tjejerna som slutade femman.....

Tiden går och de små "barnen" blir större och större.

Bilden säger allt!!! God kväll:)

Han stod lite klen mellan Doris och Agda;)



Han har tuffat till sig!!! Och Tjejerna har lagt på sig lite också:)



Håller tummarna för små Bertil Tomater;)

Då var det dags att utmana ödet och åka till Liseberg. Eftersom jag är höjdrädd och har liiite kontrollbehov, så hatar jag att åka på alla attraktioner som innebär höjder, upp och ner och...ja ni vet, allt som man kan spy av;)

Så en salig blandning av 9 personer har satt sin kurs mot Göteborg tidigt på lördagsmorgon. Och så klart innan en del djurvänner får hjärnblödning och undrar hur ska harungarna klara sig på  11 timmar utan mat, så kan jag lugna de små aktivisterna och berätta att sötnosarna fick snällt följa med i en kartong fult med hö och en gosig handduk, så att de kunde bli matade. Helt galet!!! Men vi var på väg!!!

Jag ska inte tråka ut er och babbla om mina nära döden upplevelser under dagen, men så klart åkte jag på Lisebergsbanan, Flume Rider flera gånger utan att svimma av, blev blöt i Colorado, Ihjälskrämd i Spökhotellet Gasten (en bra tipps, gå ALDRIG sist i kön där inne) och skrattade loss med härliga kompisar!! Så nu kommer bilder istället!!!

Påfyllning av blodsocker...ser ni harungen i Nellies hand?




Så glad var man innan.......


Då var det grönt att börja!!!



Glada pinglor!!!



En glad Suz med sina sötisar!!



En mindre glad Suz;)



Malin med sin härlig Hampus och mannen min Jonas.



Galen tjejgäng.



Ni fattar varför jag är gift med han....eller:)



En välbehövlig paus......



Glada föräldrar efter att alla har fått i sig mat och KAFFE!!!



Suz äl väll förberett denna gången!!!



Och så vann hon också!!!




Och sist med inte minst de underbara barnen som har skött sig exemplarisk
under hela resan!! Love you!!!

Fredag, semester och regn!!! Hur i he....har jag lyckats spika in en semesterdag med ösregn:(  Tog en sömntablett igår och sov som en stock efter en sömnlös natt, och det resulterar en trögstartad Fredag och en seghet som håller sig hela dan. Men det spelar ingen roll när det är ändå ösregn.

Så det var bara att plocka in Piff och Puff och börja mata de medan kaffet bryggdes. Ingen lätt uppgift, då är de så små att de har problem med att komma på hur de ska hantera min "nappflaska" fungerar. Så det kallar jag terapiarbete;)

Efter matandet så tänkte jag kolla på en film som jag har hört talas om, men hade inte så stora förväntningar. Så fel jag hade!!! Det var kanon. En riktig tjejfilm, som passade perfekt till min sega sinne. Kaffe och film. Underbart.
Filmen heter:Wather for Elephants. Varmt rekommenderat!!!!

Så dagen flyter behagligt. Nu ska jag bara komma på vad vi ska ta med os för frukost till vägen när vi åker till Liseberg imorgon!!(bilder kommer). Men än så länge slappar jag och lyssnar på Adele, som är en underbart sångerska!!

Önskar en skön fredag till er alla!! Kramis-kramis!!!!:)





Underbar film!!!

Ok, de heter inte kaniner utan HARAR!!! Harar som man vill ta ett alvarligt snack med efter gnagandet på våra träd och ätandet på mina blommor:( Men inte med de vi har fått på halsen.....De kan man inte va arg på!!

Jag har funderat länge, hur vissa kan ha flera hundra vänner på Facebook....inklusive jag:)

Är de verkligen mina vänner? Har jag något gemensamt med de? Pratar vi via chatten? Kommenterar de mina inlägg någon gång och med det visar att de faktiskt läser vad jag skriver?

Så jag har plockat upp min "vänlista", och rensade. Funderat länge vem jag "städar" bort och varför, men till slut kände jag mig befriad, och listan blev genast mer intressant!!

Så vårstädning är inte så tokig ibland.....till och med på FB:)

Ha en skön dag!!!!

Ibland funderar man...... eller får frågan. Vem skulle du välja som din hjälte? Många av oss skulle säkert välja en känd person, som har gjort något för mänskligheten och skapat historia. Och så klart De är hjältar.
Men i mina ögon är en annan person som är en sann hjälte.

Han går och shoppar i tre timmar med sin fru och deras två tonårsdöttrar, som håller på att döda varandra, han står lugnt(vad man kan se) utanför provrummet och försöker övertyga sin fru att hon är vacker fortfarande, han står ut med en PMS drabbad tonåring som har sina "egna" idéer om vilka kläder hon ska ha, medan han långsamt blir blekare.

Han håller sin frus han medan hon kämpar med sin depression och ångestattacker och har sina mörka stunder då hon inte vill leva längre, älskar henne dock att hennes figur har blivit "fluffigare" av alla mediciner, och efter 15 år går han  fortfarande med henne hand i hand på stan.

Han blir "tvingad" att sova på sidan hela natten för sitt snarkande utan att han blir arg(ok ibland när han får en hård knuff i sidan)  och trotts för det så somnar han i sked med sin fru varje kväll efter att han har sagt god natt och pussat henne på munnen.

Han balanserar sin frus (lite för negativt) realistisk livsyn med sin egen lugnare inställning till livet...att "Det löser sig", och helt enkelt står ut med mig!!!

Vem är det? Så klart min Man, Min hjälte!!!

Love you!!!♥