Pitbullmamma

Jag är ingen har mamma:( det är säkert!!

Ni som läser min blogg vet att jag/vi har tagit hand om en har unge Puff. Hans bror har lämnat oss efter en vecka, men Puff har levt med oss i ca två månader. Han har förgyllt våra dagar, och har vunnit vårt hjärta.

Men en dag var något fel. Han blev svagare och svagare. Vi har precist släppt han lös, han fick skutta runt fritt i trädgården, och han har börjat upptäcka världen. Men så försvann han mer och mer i sin lilla värld, och han gav upp en morgon. Han dog i sin lilla bur.

Vi saknar han oerhört. En liten skutt hare på 255gr som har blivit en av oss.

Saknar dig lilla gubben!!!

Idag har jag jobbat med en klump i halsen, och har försökt styra mina tankar. Pappa har opererats idag.
Jag kollade på klockan hela tiden och gått genom varje moment i mina tankar.....

Nu ska han duscha......
Nu ska han upp till Op.......
Nu ska han sövas.......
Operationen pågår.......
Nu ska han upp till Uppvaket.....

Som SSK har man en lite hum om hur dagen flyter på, och det gör saken lite lättare. Om man inte jobbar inom vården så börjar man få panik efter några timmar, om ingen hör av sig. Man vet inte hur mycket runt om kring en operation tar tid.

Men nu har den första stenen har fallit från mitt hjärta. Operationen har gått bra, men han ska ligga kvar på uppvaket tills imorgon. Bara den kan få mig att bli lugnare. Händer det något så är det bättre att va kvar på uppvaket med all övervakning än nere på avdelningen.

Hans vänstra njure är bortopererad. Tumören satt i njursäcken och var lika stor som själva njuren. Tumören har skickats för undersökning och bedömning.

Så kära mina vänner, det första stenen har fallit från mitt hjärta. Nu håller jag/vi tummarna för att tumören ska va av det "snälla" sorten och har inte spridit sig!!!!!

Tack för alla varma tankar och kommentarer från er!!!! Love you:)

"Goooood Mooooorgon!!!!! God morgon!!! Vi har räknat ut att om 365 dagar har vi semester igen!!!!! Vilken lycka vi har!!!!!"
Så blev jag väckt igår av galna Suz via telefon. Snacka om att väcka en på det snällaste sättet;) Och så är det. Tillbaka till arbetet och till vardagarna fyllda med "måste".

Men för första gången på länge så kan jag säga att det är OK. Det kommer bli skönt att jobba. Ja ni hörde rätt!!! Jag saknade mina arbetskamrater, allt skratt och galenskap på avdelningen, och saknade själva jobbet. Och så klart jobbet gör också att mina tankarna fokuserar på något annat än min pappa.

Så om 365 dagar.....står man där igen. Och för många av oss är en början på stress och alla måste.
Jag väljer bort de. Jag njöt min semester i år, och energin av de dagarna kommer jag njuta länge.


Så för er alla andra som har börjat sina semesterdagar nu, kan jag bara säga en sak.
Njut och va EGO!!!!! Gör bara det du vill, och ha en underbart semester!!!!

Kram Pitbull:)



Bara vara......är rätt skönt ibland....

Det har gått några dagar sen jag fick beskedet att min pappa har cancer och ska opereras på onsdag nästa vecka. Sen dess sover jag orolig, humören går upp och ner, och jag läser fanatisk allt på nätet om just denna formen av diagnos. Ja , ni läste rätt. Jag Googlar på allt, dock att jag har lovat till mig själv att inte göra det!!! Jag gör precis TVÄRTEMOT mot det jag rekommenderar till patienter/anhöriga att göra. INTE SÖKA PÅ NÄTET!!!

Min kunskap över kroppens funktioner, sjukdomar och deras symptomen gör mig till en fånge i mina egna tankar.

Kunskapen blir min förbannelse.

Jag VET för mycket, jag har SETT för mycket och DET gör mig förlamad. Hur ska jag kunna bli en stödjande anhörig när alla mina tankar kretsar kring om provtagning, behandlingar, symptomen, och chanser att överleva sjukdomen. Jag är besatt att "va förberedd" denna gången!!

OCH VEM FÖRSÖKER JAG LURA/ÖVERTYGA? MAN KAN ALDRIG VA FÖRBEREDD!


Helst vill jag va pappas sjuksköterska så att jag kan ha kontroll över prover, undersökningar och tro eller ej men man har "lite makt" över läkarna också!!! Vill va med på ronderna så att inget kan tystas ner eller tolkas fel, dock jag vet att min pappa är fullt kapabel att ta sina egna beslut och har fullt rätt till att begära tystnadsplikt över provsvar eller vad som helst gentemot  sin familj om han vill.

Vill absolut inte va en "pain in the ass" anhörig, som har tusen frågor, vet allt och absolut vill ha en träff med doktorn. Jag VET hur mycket personalen har att göra, att doktorerna opererar för det mesta och vill jag ha någon info så måste jag jaga "personalen på golvet". Vill inte heller prata över min pappas huvud och göra honom till en person som förlorar sin sista chans att bestämma över vad och hur han vill ha det. Trotts att Jag vill så gärna ta över. Eller jag säger fel. Sköterskan i mig vill ta över!!! Kunskapen vill ta över!!!

Så vad gör jag?? Vad gör jag denna gången??  Hur ska jag kunna va 100% stödjande när jag "står inte helt rak" själv utan mina hjälpmedel?


HUR GÖR JAG??:(



Ibland vill jag bara blunda....kanske allt bli bra igen!!!

Det hände för fyra år sen och jag minns varje sekund av det.

Det hände idag, jag frös till is och jag betedde mig likadant som sist.

Något stängdes i mig, känslorna blockerades, och beskedet gjorde fysisk ont. Men jag visade inget. Kunde inte. Kunskapen tog över och jag blev en sköterska för att överleva.  För tillåter jag för mig själv att bli en anhörig, då rasar jag ihop.

Vad pratar jag om?? Det som alla fruktar. Cancer.

För fyra år sen tog den min mamma. Idag berättade min pappa att han har det. Han kommer att bli av med den ena njure på grund av en tumör på det. 

Jag är i chock fortfarande, och ber för att den har inte spridit sig........

Min sista vecka på semester, och det fick mig att fundera hur alla andra semestrar har varit. Oftast så hade vi spikat schema, har jobbat järnet på huset eller i trädgården, besökte allt och alla, och tryckte in så mycket aktivitet på 4 veckor som man bara kunde. I år var det annorlunda. Bäst kan jag beskriva med tre ord:
Vi lullade runt:)

Inget måste, ingen panik om vi inte har något att göra, och det bästa med att vi verkligen gjorde som vi kände för det utan att vi fick dålig samvete att besöka alla eller att huset var inte klinisk rent.

För vad gör man? Man storstädar för att man har tid!!! Men haloooo!!! Vi städar som galna under året, för att det är jul, det är påsk, det är midsommar, släkten kommer, det är fest osv. Då undrar jag. kan man inte ta semester från det också??? Jag har gjort det. Ingen fönsterputsning, ingen utrensning av garderober och ingen storstädning av huset oavsett vem kom på besök. Nej!!! Jag HAR semester. Det städades  så det såg normalt ut. Inte mer!! Jag har till och med blundat över barnens avdelning (med några få utbrott-man kan inte förändras över en dag).

Jag har lullat runt i trädgården, planterat, sått, sett allt växa, rensat och grävt.  Har campat(snacka om Taikon liv:)), mannen har fiskat, besökt loppis, åkt karusell, läst massor och ibland har bara varit och till och med blundat över hopvikt tvätt  som egentligen skulle har plockats in.

Och för första gången på många år känner jag att fast vi inte var utomlands och solat järnet, var denna sommaren det mest avkopplande semestertiden jag har haft.

Varför?? För att vi tog dagen som det kom och inte för att det var tvunget att va på ett viss sett dvs göra så mycket så möjligt på 4 veckor.

Så det är väl inte så konstig att många är mer trötta efter semester än innan.....dock lösningen är så enkelt. Prioritera dig själv och inget annat. DET är semester. Gör bara det som får dig att må bra. Svårt?? så klart! Det tog "bara" 38 år för mig att kunna fixa det.

Så kära läsare!!! Skit i alla måste,  skit i att umgås med folk som inte få dig att må bra men du måste besöka, skit i att semestra ihop med folk/ släkter bara för att det har gjorts så i alla sommar, skit i storstädning, låt ungarna ha tråkigt så de också kan varva ner men för det viktigaste av allt.......

SKIT I ATT VARA SÅ JÄDRA DUKTIG SOM DU MÅSTE VA ÅRET RUNT!!!!! VA EGO OCH BARA NJUT!!!!

För det har Jag gjort!!!

Puss och kram!!!


Är det meningen att man ska se ut så efter/under semster?




En behaglig semsterdag!!!:)

Ställ frågan för dig själv. Varför är det några som har tur i livet och varför är det några som drabbas av olyckor och ett liv där utmaningarna är vardagsmat? Kan du inte svaret? Jag kan förklara!!

Man har ett liv. För enkelhetens skull se själva livet som ett bingolotto kupong. Pluttarna står för drömmar, känslor, önskningar, och händelser som bara tillhör dig.

För att de ska uppfyllas behöver man "tur". Och det fixar Gud. Hur?

Han är den som sitter med tombolan och dra numret.

Och har du numret, så kan du plutta!!! Dina drömmar, önskningar blir uppfyllda, och den dag när du står framför Skaparen kanske kan du skrika BINGO!!!

Sjuk förklaring?? Kanske. Men.......jag undrar om Gud fuskar, eller förstår hur många liv förstörs på det sättet......

En sak är säker! Jag vill välja villka pluttar jag vill fylla i!!!

Jag vill inte leva mitt liv efter Guds spel.......vill du?

Det med att släppa,att ge mer ansvar, att inte hålla hårt, att inte ge vingar. Jag pratar  navelsträngen som håller ihop mamman och barnen livet ut. För att jag tror på den att klippa gör man aldrig. Det är svårt hur man ska släppa efter, töja, och ge mer och mer utrymme. Men jag har börjat.

Barnens tjat för att åka till morfar och småkusinerna i Malmö gav till slut resultat. Jag bokade tågbiljett och med en klump i halsen vinkade till de när tåget började rulla. Resten av passagerare tyckte säkert att vi/mest jag var den tjatigaste överbeskyddande föräldrar, när vi rabblade upp "reglerna" som de skulle hålla reda på under resan.
Stora hönans blick sa allt. "Guuud!! Jag fattar! Vad pinsamt du är!"

Och så klart allt gick lysande, och tjejerna kom fram utan problem. Att de växte några cm under resans gång är jag säkert på. Att få ansvar, att göra något "vuxet" själv har stärkt deras självförtroende det är jag övertygad om.

Så nu sitter man här, huset är tyst, inget bråk, ingen som vill gosa och ingen som kräver min hela uppmärksamhet.
Jag njuter fullt ut och känner tystnaden fyller mig med energi.

Är det så det blir när de flyttar?? Hur fixar man det då varje dag att inte känna sig behövd,att inte kramas, pussas och för den delen bråka med?

Vet inte. Jag har börjat släppa efter och töja ut navelsträngen, men klippa kommer jag aldrig göra.

De är en del av mig och "NAVELSTRÄNGEN"  är ett band som binder oss till varandra och kommer aldrig att gå sönder!!!!

-"Har du den?"
-"Ja"
-"Har du knappen intryckt?"
-"Så klart"
-"Har du sett han?"
-"Nej. Han leker med oss"
-"Kanske vi ska släcka så kommer han"
-"Om inget annat hör vi honom"
-"Och då tar vi han"!!!

Och så klart pratar vi om vårt elektriska flugsmällare(som är ett måste!!) och de flugjä....som invaderar vårt sovrum varje kväll och utmanar vårt tålamod!!!

ELLER VAD TRODDE DU ATT VI PRATADE OM?:)

Någon är där inne. Någon kryper i mig igen. Jag tittar i spegeln och ser en lugn ansikte.Vad lurad jag blir!!!
Bakom ögonen är det en rovdjur som väntar för att slå till. Hon vet att det är bara lugnet förre stormen.....hon väntar.....att släppa fram galenskapen. Hon slipar sina klor för att slita sig ut, att chocka, att visa sina tänder, att visa sin kraft och springa, springa.......

Någon är där och väntar.

Frågan är....om Jag vill släppa ut henne, eller njuta harmonin!!

1. Puff lever och växer.
2. Har tripplat sin vikt(väger 255gr) rena mördarhare......;)
3. Har har fått in tekniken med att gnaga gräs.
4. Sover bäst på "hyllan";;)
5. Är för tam.....inte bra;(
6. Har blivit allas kelgris.....kommer och går som en hund i huset...
7. Har börjat umgås med brudarna. Dvs med kanindamerna i familjen.
8. Är Sveriges mest beresta Hare:) Göteborg,Öland,Malmö.....

Då var det vägning...


Mmmmm....gräset var rätt OK!!



Gillar inte min bur,men resa med familjen gillar jag:)




Sover bäst på "hyllan" hos min "mamma".




Jag är fortfarande rätt liten......

Jag är inte den som bli chockad av mycket,men idag tyckte till och med jag att det var lite för magstarkt.

På väg hem från Malmö har vi stannat på Hästveda Marknaden. Marknad som marknad utom just den skylten som jag har hittat på en vagn där de sålde olika korvar.

Vad tänkte de på? För min reaktion var direkt. "Har du ingen man,inget sexliv eller ingen massagestav hemma, kan du få en korv UTAN böj. Så kom tjejer och fixa kvällens hjälpmedel!!"

Fick spelet och blev sååååå jävla arg!!! Jag har inte sett någon skyllt där det stod-"Killkorv med hål i" Ska det va lika för alla så var tog deras korv vägen???

Kalla mig pryd(som jag är definitivt inte är) men från en man som skyltar sina korvar så vill jag inte handla ifrån!!!


Så beskåda skylten!!!

Ibland växer små horn på mitt huvud(ok de är där hela tiden) för att provocera mina barns tänkande. Tonåringar som tror att de har byggt världen, deras syn är det rätta synen på saker och ting, och de följer "Trenden" slavisk. Det är då jag vill utmana deras tänkande.

När man står vid en kassakö kan man beundra eller bli förskräckt att 90% av tidningarnas löpsedel handlar om kroppen, och så klart hur du kan uppnå det "rätta" kroppen. För att passa in. För att gå ner i vikt, för att få bättre, finare, "identisk" kropp som "alla" andra har. Vilken ski...snack(förlåt).

Men som sagt, dubbelmoral på stranden kan vi kalla den inlägget. Jag har alltid haft problem med vikten. Kommer från en familj, där alla kvinnor genom alla år, generationer har bantat. Ingen normal syn på sin kropp, vist? Svårt att acceptera att åren går och gravitationen sätter sina spår. Kanske man skulle bo på Månen....Men tillbaka till ämnet. Jag brukar sola topless. Men jag har mina regler. Aldrig om någon manlig familjemedlem är närvarande eller någon som jag känner har sin man med sig. Och bara liggande....dvs inget Baywatch springande på stranden.
Och hur knäppt är inte det? Varför kan vi människor inte titta på en kropp utan att få fördomar, tankar och känslan att det är fel......

Många behandlar sin kropp som sitt tempel. Men jag undrar......om man inte ens kan står för en kropp som är unik som är bara ens eget, hur kan man då behandla det som sitt tempel. Jag skulle kalla den istället "Min kropp mitt fängelse".

Mina barn höll på att svimma av. Så klart jag var det pinsammaste mamma i hela världen-i alla fall på stranden, dock att det fanns flera andra som solade utan överdel. Och då var jag tvungen att förklara allt som jag har precis beskrivit till er. Min lilla höna tyckte att jag var fortfarande pinsamt, medan stora hönan såg fundersamt på mig och sa-"Ok mamma bara du inte solar med dina "ögon" på dig också". Och här måste jag förklara en sak. Nämligen att jag hatar få märke på ansiktet efter solglasögonen när jag solar. Så jag tar mina två svarta"ögon" dvs ett par plastbitar som man har när man solar solarium, och på det sättet sliper jag märket, och störs inte av solen i ögonen. Smart va? Ok inte snyggt men praktiskt.

Så jag är stolt över stora hönan som förhoppningsvis får en bättre syn på sin kropp än många kvinnor har idag och en dag kan hon säga stolt, att "Min kropp ÄR mitt tempel!!!"




Mina extra "ögon"

Hittat en litet text på ett litet hus. Kunde inte hålla emot....var tvungen att ta ett kort:)

Många kommer tänka att Jag är störd, men jag tycker att det är rogivande att gå runt i en kyrkogård. Redan innan min mamma gick bort, tyckte jag att de Svenska kyrkogårdar var underbart rena, vackra med sina blommor, buskar och träd och jag tror att många Svenskar vet inte hur "bra de har det efter deras död".  I mitt hemland är tyvärr kyrkogårdar är överfulla, det finns inte plats, och har du ingen som kan/vill vårda din grav så förfaller den i glömska. Ingen går runt och är måna om allt liv som växer runt om kring gravarna, och ibland är komposten så fullt att det ruttna doften sprider sig över hela kyrkogården.

Så idag var det dags att besöka en av många av de i Sverige, Min lillasyster har berättat om de gigantiska gravarna där familjer med vårt (mitt gamla) efternamn ligger, dock vi inte är släkt. Så klart att en kvällspromenad skulle bli dit efter dagens bad vid havet.

Med tanke på familjerna kommer jag inte lägga ut bilder där namn syn. Beskåda bilderna och njut naturens kraft, harmoni och skönhet där själarna får sin lugn och ro.


Gigantiska gravar av marmor. Vackra men för min smak är de lite för mycket.


Vissa familjer har egen byggnad....




Naturen lurar allt logik:)


Lugnande harmoni....




Vet inte hur naturen har tänkt här;)



Mäktig och vacker väktare!!!

Då var det bestämt! Vi skulle till Köpenhamn för att besöka Tivoli. En förvirrad gäng satt framför datorn, väntat på väderrapporten från Köpenhamn, och försökte klura ut om man ska våga åka. Inte för att man var rädd för berg och dalbana(ok jag var rädd) men för att det regnade i Malmö, och det såg inte ljus ut heller på väderfronten i Danmark.

Men till slut så åkte vi!!!!!!

Väl framme var vädret mulet men varmt, dvs perfekt för lite aktion. Det var lika bra att ta tjuren vid hornet och hoppa på det första berg och dalbana, och skrika järnet!!!!! Och efter att man har skrikit och upplevt nära döden upplevelse, var det bara att fortsätta! Och tro eller ej, men jag har fixat det utan att dö;)

Efter några (rätt många) timmar efteråt var det dags att bege sig till Christianias hamn för att besöka lillebror och avnjuta hans underbara sushi. Vad vi inte räknade med att promenaden tog ca en timme. Vi var döda när vi kom fram och supervarma eftersom solen har visat sig från sitt bästa sida. Men sushi blev det, och 4 vuxna och 2 barn(som äter lika mycket som vi av sushi) tryckte i sig 110st bitar!!!!

Och vad behövs efter en sån måltid, om inte mer promenad! Det var dags att bege sig till Christiania. Kanske inte det mest barnvänligaste turistattraktion, men efter en pedagogisk förklaring tyckte barnen att det var fascinerade att se "de laglösas land" där personer med alternativa livsstilar lever. Det som inte många vet att mitt i smeten finns en ö omringad av havet, där man kan beskåda de roligaste arkitektritade hus som tex var byggd upp och ner, hus som liknar mest som en byggnad från Sagan om ringen, och en helt underbart miljö. Så det var värt att besöka stället.

Väl efter den långa dagen tyckte vi att vi förtjänade att åka tunnelbana, tåg och bil, istället för att promenera!! Och efter en låååååång resa, var vi hemma och svimmade in i säng!

Vilken dag!!!!

Vem är coolast??



Jonas har fått två små "horn" ;)



Vem är coolast IGEN:)



Ser ni mig, ser ni mig???? Jag var uppe dääääär!!!!!



De är INTE mina barn;)



Blodsockret ska fyllas på....



Mirella är superglad!! Tivolis anka på besök.....



Sushi!!! Mmmmmmm.....

Då var det dags att utmana mig själv och försöka överleva 4 dagar med att bo i tält. Kan ni tänka er?? Jag, storstadsunge som har sett träd bara på bild, kryp fanns för att dödas, och naturen var skrämmande som en skräckfilm. Men som sagt, har Suz övertalat mig att campa 4 dagar! Bara vi ,tjejer.

Det blev Sonjas Camping på Öland. En underbart fräsch camping som ligger 5 minuters promenad från havet, har pol(var ett krav från hönorna) och precis lagom bort från Borgholm så att de "galna" semesterfirare orkar inte köra dit.

Har haft turen att kunna låna söta svägerskans Agges stora Chrysler, så att vi kunde åka alla i samma bil. Det var disco, djupa samtal, galna tankar och massor med skratt hela vägen dit.  Och äntligen var vi framme.

Då var det bara att checka in och hämta vår tältnummer. Suz var ärlig som vanligt, och jag tror att personalen fick något att tänka på hela dagen.

"Två vuxna , 4 barn och en hare. Tack."  Hur galet lät inte det:)

Ja, ni läste rätt! Haren Puff skulle med så klart. Vem skulle mata honom, medan vi var på väg? Mannen var på fiskeresa och ingen ville ta på sig ansvaret. Så Puff fick låna en katt bur och åka med.

Väl framme var det "bara" att få upp tältet och bygga inhägnaden till Puff. Vilken tur att Suz var rutinerad tältare!!! Jag skulle aldrig fått ihop det. Det var massor med pinnar och en stooooor tygbit som såg definitiv inte ut som att någon kan bo i den i närmaste tiden.

Men det gick och efter en "liten stund" var allt på sin plats:)

Resten av dagarna kan beskrivas så här: Bad, glass, mat, VÄLDIGT LITE KAFFE(Suz har bestämt att lägga in mig på avvänjning) skrattattacker vid läggdags, så Erika försökte hitta sin plats i sovsäcken, godis och BARA VARA!!

Det var underbart!!!! Och jag kan stolt säga att jag har överlevt, och kan tänka mig upprepa resan nästa sommaren!!!

Så kära läsare, här kommer några bilder från den fantastiska resan.

Om någon skulle säga till mig för 15 år sen att jag ska bo i ett hus, odla grönsaker och skulle bli besatt av att plantera blommor, se allt växa och få liv, skulle jag bara skratta åt den personen. Jag? ;)

Jag hatade allt som heter småstad, hus ville jag aldrig ha, blommor fanns bara i plast(annars dog de) och grönsaker kunde man ENDAST köpa i affärerna!

Det var jag i ett nötskal.

Jag har förändrats under åren.

Så beskåda den första skörden.....

Så klart att jag har inte glömt berätta att jag har också fyllt år, men eftersom jag fyller inte jämt som Jonas och mina 28 år ;) räknas inte, så blev det inget stort firande av det hela.

Men i år har alla tänkt efter och presenterna speglade min stora fobi och ett behov som min kropp har.
Nämligen att jag är flygrädd/livrädd att flyga utan mina barn, och att har fortfarande svårt att slappna av och lyssna på kroppen.

Men i år får jag utmana mig själv!!

Presenten min man gav till mig/oss, en långweekend i Rom på vårt bröllopsdag.
Vilken present!!!! 4 dagar bara Han och Jag i en av finaste staden i världen. Allt historia som staden har upplevt speglar sig överallt, och detta kommer jag uppleva med mannen i mitt liv!!!!

Jag fick även böcker att läsa under sommaren, bidrag till resan,en middag från kära vänner, och en underbart smycke från Suz.

Kan det bli bättre??? Knappast!!!

Så Erika!! Knapra på pillerna, öva andningen för du ska flyga!!!!!

Mannen i mitt liv. En underbar människa som anlände till världen för 45 år sen den 24/6. Och vad är det som man firar här i Sverige samtidigt? Så klart Midsommar. Och alla som har tillbringat några år här i det underbara landet, vet att vädergudarna är INTE snälla mot oss på sommaren. Så det blev tält och hela baletten när 45-åringen skulle firas(utan att han visste om det) och grodorna skulle dansa in sommaren:)

Jag tänkte inte skriva mycket gott folk, utan låter bilderna tala......

Men kort beskrivet handlade dagen/kvällen om: Sill, potatis, gräddfil, nubbe, nubbe, nubbe, nubbe, tipspromenad, regn, kaffe, jordgubbar, grädde, nubbe, Ja mår han leva!,nubbe, nubbe, öl(han kom vilse), nubbe, grillat, sallad, baguetter, nubbe, musiktävlingx3, godis, ostbågar, chips, och till slut Aladin ask MED nubbe;)

Skåååååååål!!!!!



Smaklig spis!!!



Kvällens galnaste brudar:)



Man kan ha roligt bara man står vid maten!



Kvällens födelsedagsbarn, som har fått segelflygning som present;)



Kära svärföräldrar!



Kvällens käraste par!



Musiktävlingens tjejgäng.



Killgänget var lite mer splittrade.......



Domaren och DJ.



Grillning på hög nivå.....



Kvällens gladaste gubbar;)



De som frös mest.....



Kvällen yngsta och sötaste gäst!!!!



Kvällens ondaste blick!!!!



Kvällens Pose....



Kvällens mor och dotter med blicken...