Pitbullmamma

Dagen flöt stilla med skallavärk och att jaga en smått galen hund;)
Jag har pendlat mellan soffan, trädgården och golvet på jakt efter råttan, bollen och Issa, som har hittat sin favoritplats.
Saccosäcken!!! Som tur har hon inte fått sina "vuxna" tänder  så vi slipper städa de tusentals plastkulorna........än!

Hon har även attackerat spegeln när hon såg sig själv i den, och jag undrar när fattar hon att det är HON själv som står där. Jag roar mig över hennes små utbrott mot mina fötter, gosedjuret råttan, och....ja egentligen vad som helst som hon kan bita i:)

Så saccosäcken ska gömmas och råttan ska dödförklaras!

Kramis-kramis:)

En liten Stjärna har flyttat in på Jupitervägen. Kaxig, spontan, galen och lite gnällig. Och hon ÄR MIN SKUGGA. Hon förföljer mig överallt, är under mina fötter och kräver all uppmärksamhet. När hon sover vilar jag, när hon är vaken tar hon upp all min tid. Helt galet. Hon heter Issa och är den sötaste valpen man kan ha(enligt oss så klart) :)

Igår var det premiären att hon ska komma hem till oss efter att hon har blivit "besiktigad" av veterinären. Och det blev UA på allt så klart:) Eftersom vi har ingen bil än fick hon sätta sig i cykelkorgen och lite skakig men ändå nyfiken kollade hon runt i den nya världen.

Första natten gick väl bra. Gnäll som fick tröstas och gnäll som fick besvaras med att spring ut i trädgården för att undvika olyckor.

Så nu ligger hon här helt utmattad efter en galen race i trädgården och lek med bollen inomhus.

Äventyret har bara börjat! Och hennes namn är ISSA the Shadow;)

Det gick på en sekund och jag tänkte....Shit, nu kan jag inte stanna!!! Och det bara small. Jag såg motorhuvet komma emot mig och jag kommer ihåg att jag blundade en sekund och förstog att bilen kommer inte att rulla vidare. Jag steg ut själv från bilen och fattade knapt hur sönder den var. Hade inte en tanke på att kolla efter om jag var skadad eller inte, bara hade en sak i huvudet, "Hur i helvete ska vi fixa utan bil!" Bara skakade i huvudet, och jag som jobbar på ortopeden hade inte en tanke på att inte röra huvet för att jag kunde faktiskt ha fått en skada. Snacka om att yrkeskunskapen försvann på en gång när jag såg bilen. Som tur hade andra fattat att det kan ha gått illa till och kallat både ambulans, rädningstjänst och polis.

Vaknar på morgonen och som vanligt traskar jag ut och fixar min gröt. När jag sätter mig, slår tystnaden mig. Jag har glömt! Barnen är i Malmö hos morfar. Satte de på tåget igår, och gladare hönor kunde man leta efter. De ska va där till söndag, och bara leka med "kusinerna" och de nyfunna kompisarna.

Så jag sitter och funderar. Inget Disney Chanel som gör mig galen på morgonen, inget tjat om att plocka ur diskmaskinen, städa rummet, komma ur pyjamasen vid 12, och ingen som kräver mitt uppmärksamhet hela tiden. Mannen är på jobbet, och huset är bara min. Jag njuter, men samtidigt saknar jag kaoset. Jag vet att det är så det kommer bli. Tjejerna växer, och de kommer att behöva mig mindre och mindre. Kompisarna, killarna, studierna, ja.....helt enkelt tar själva livet över, och en dag kommer va lika tyst här som idag.

Känslan är inte kul!!! Jag älskar de galna hönorna, och trotts att de gör mig galen, så finns det inte bättre känsla, än när de kryper närmare, kramar en och vi pratar om allt och ingenting. De stunderna är bara våra!!

Men än så länge så kaoset är totallt i mitt liv!!

Och just därför ska jag bara sitta här, dricka min te och njuta tystnaden.

Sen man har börjat bygga hus har man vant sig till olika besök på morgonen. Kommunen, snickare, elektriker, målare osv. En del har lämnat huset med en mindre hjärtinfarkt när jag öppnade dörren i morgonrock (varför kommer de så tidigt? De får skylla sig själva;() en del har överlevt och skakig men i liv lämnat huset efter utfört arbete.

Men idag var det något annat som har besökt Jupitervägen. Utan rädsla, har han avnjutit sin frukost i trädgården och njöt varenda tugga. Av MINA BLOMMOR!!!!! Ok de var halvdöda, men ändå!!!! Hur cool får man va??

Vi njöt utsikten, för trotts att han ÅT MINA BLOMMOR, var han vacker, lugn och avslappnad. Vi höll andan för stunden och vågade knappt röra oss i huset, för han spetsade öronen så fort vi började prata(undrar om jag ska börja oroa mig för husets isolering eller beundra rådjurens hörsel).

Så morgonens besök var magisk och vi hoppas att det kommer flera stunder(dock att han ÅT MINA BLOMMOR)!!

Igår var vi och besökte valparna igen. Gud vad de har vuxit!!! Bara på en vecka!! De var helvilda och vi fick känna på deras knivvassa tänder!! Ulrika har även visat pälsvård på en av mammorna, och nu förstår man varför vi ska börja vänja de tidigt för kammen. Pälsen är ingen lek.....och bara mellan oss, så skulle ingen godis i hela världen få mig att ligga still om jag skulle va en hund!!!! Det såg ut att göra ont, men de låg så fint och väntade på godis som belöning efter kamningen! Respekt!!

Så nu väntar vi igen, och se vilken sötis vi får:) För snart är vi med valp!!!!


Familjens favorit med sin mamma.