Pitbullmamma

Sommarlovet närmar sig och många familjer börjar planera sin semester. Kataloger ska släpas hem från resebyråer, bokningar görs på nätet och utlandssemester är en självklarhet i det Svenska hemmet. Eller???  Jag frågade mina barn om det är alla i klassen som åker på utlandssemester. Svaret var så självklart-Nej. Men hysterin består. Samhället är byggt på en familj med två inkomster, men ibland till och med där är det svårt att få ihop livet.....Och då har vi de ensamstående, arbetslösa, sjukskrivna, och lågavlönade som har ångest varje sommar för att kunna erbjuda något för sina barn!! DET är ett skam för det svenska välfärden. Att barn ska behöva känna press att ljuga om sina upplevelse för att "passa" in är deprimerande.
Iland undrar jag vart vi är på väg.....och hoppas på en bättre framtid där politikerna ser verkligheten, och ger möjlighet för alla barn oavsett bakgrund att kunna vara bara barn utan bekymmer och ångest inför ekonomin!!!


Och oavsett hur det går i framtiden så vet alla som har barn, att oavsett om vi åker utomlands eller inte så till slut slutar semester ändå så här:)

Jag firar också Mors Dag.
Men på ett annorlunda sätt......
Jag är inte bjuden på middag,
Möts inte av ett leende, ett kram.
Ingen frågar hur min vecka har varit,
eller ger små tipps när jag tappar tron
på livet....
Nej, jag firar inte så.
Jag firar på ett kyrkogård,
framför ett grav.
Hjärtat sprängs i tusen bitar,
och saknaden är enorm.
Men jag har också en mamma
som ska firas!!
Bara på ett annorlunda sätt...
Hon är Min ÄngelMamma!!!

Någon står i badrummet.
Någon fångar en storm.
Någon är super överenergisk.
Någon är totalt tondöv.
Någon skriker så att jag blir tondöv.
Carola???
Nej.
Bara min lilla höna som kan ALDRIG föna håret
utan att sjunga "Fångad av en stormvind".
Jag undrar om vad  Carola skulle säga
om hon skulle flytta in på Jupitervägen......
Troligen skulle hon ta livet av sig.....
efter att hon blev tondöv;)

Den som följer min blogg vet att förra våren har jag fått en tomatplanta från en arbetskamrat som jag kallade Bertil. Han var min första växt som skulle ge något, inte bara stå där och växa. Jag var supernoga att han överlever och det gjorde han!!! Han blev stor och lång och gav massor med tomater. Men så klart hans liv tog slut slutet på sommaren...:(

Så denna våren kom stunden när en söt liten tomatplanta såg dagens ljus och äntligen fick flytta hem till oss. Han är liten-superliten-och brist på fantasi så blev hans namn Bertil den II. Jag vet inte än om han kommer växa till sig och ge tomater, men jag hoppas på det. Det är underbart att man kan gå upp varje morgon och plocka några egna tomater till frukosten. Mmmmm...:)

På jobbet är det tomatplanta hysteri, då är det flera som har fått sina små "Bertil" och alla pratar om namn till de och hur mycket de växer osv. Helt galet!!! Så nu hoppas jag på att MIN Bertil(måste bara tillägga att jag var först med namnet) vinner priset "Den sötaste och coolaste tomatplantan EVER!!!

Så Välkommen Bertil den II!! Hoppas du överlever MIG!


Vist ser han lite klen ut??



Han fick flytta in i ett större kruka mellan "brudarna" Doris och Agda:)




Det Suger när man är liten och få inte va ute när det är kallt!!!!

"Det gör inget mamma! Då kommer alla dö samtidigt så alla kommer på samma plats och så träffas man igen.
Och så träffar vi mormor!!"
Nellie Grip 12 år.

En klok liten tjej med stora funderingar....så nu är jag inte rädd längre!!!

Bloggtystnad IGEN!! Har jag något att skylla på? Så klart. Galet trädgårdsarbete och sol gör att jag mår bättre av att gräva i jorden än att sitta vid datorn! Förlåt;) Nackdelen med att bygga nytt hus är att man har ingen trädgård. Allt är nytt, man provar sig fram, man försöker hålla liv i de stackarna som har kommit i jorden,man chockar jorden med att plantera massor med saker och förväntar att jorden fixar all jobb. Tankar som snurrar, idéer som bara spränger huvudet, för att till sist inse att trädgården blir underbart lagom tills man tar sin rullator och flyttar in i ålderdomshem.....

Men....jag älskar det!!!!

Så beskåda bilderna, och tänk....om 15 år......
Kramis-kramis:)

Syrenbersån......(min kära mammas favoritblomma)



Perenner som förhoppningsvis överlever och blommar fullt!!



Vindruvsrankan är på G.....



Och så måste man hinna med lite galenskap och vila.......