Pitbullmamma

Igår var det jobbdag. Jag gick som undersköterska och jag verkligen älskar det. Att va nära patienten och jobba bara med omvårdnad. Min kära kollega Lotta frågade mig om jag tycker om att jobba som USKE(undersköterska). Ja!! Men jag kan känna lite frustration. Som sjuksköterska kan jag mina rutiner och kan dela upp min tid. Men när man går som uske har man inte samma koll på allt, man hittar inte alla saker(pinsamt men sant) eftersom oavsett att vi jobbar på samma ställe och mot samma mål har vi olika arbetsuppgifter som vi är proffsar på!!!

Ibland undrar man om hur är man egentligen funtad? Hur orkar man växla mellan olika situationer, hur kan man hantera olika patienter med olika behov och för den delen med olika humör? Att kunna gå in i olika rum och parera mellan att va bestämd, övertalande, rolig, förstående, att kunna bara lyssna och va tyst(jag fixar det faktiskt oavsett vad ni tror) att använda kroppens alla delar för att förklara om språket inte hjälper, kunna se människan bakom sjukdomen, inte döma, och att samtidigt kunna va sig själv också, är ett konst.

Så man tar ett stort andetag utanför dörren för att kunna ändra "personligheten" innan man går in till patienten för att allt ska klaffa. Men när man kommer ut från ett rum där någon har precis dött och har tröstat anhöriga och sen går man in i ett annat rum där patienten ligger med ett leende på läpparna och skojar med en känner man att det krävs en hel del av en. Och ibland kommer man på sig själv att man går ut från rummen med frustration  glädje eller för den delen med tårar i ögonen.

Svårt att beskriva. Det krävs "något" som man kan inte lära sig! Man måste ha i sig!! Det är jag övertygad om. Alla är inte gjorda för att jobba inom vården. Men jag ÄR det!

Så kalla oss Kameleonter eller Multipla personligheter, men en sak är säkert..... VI ÄR PROFFS!!

Kameleont eller???



Galet Pitbull......    .............eller.........                        Proffsig SSK.........