En dag med Julanda och gråt.....
Hur ska jag återberätta denna dagen så att ni förstår hur ett dag med så mycket julanda kunde sluta i gråt?
Svårt att beskriva känslor och tankar utan att det blir kaos.
Man jag ska försöka!! Ska ta det från början och så får ni mycket bilder.....ja , jag vet alla gillar bilder:)
Först skulle granen in för att tina av. Det är varje gång en suprise att se hur stor är granen när nätet klipps bort. Och så klart denne julen kan vi också anteckna att det BLEV STORT!!!!!
Förre....... Och så efter....halva vardagsrummet är borta.....

Efter att granen har tinat upp så var det dags att klä på den. Vi har en hel del...läs noga HEL DEL julpynt som vi har samlat på oss mellan alla flytten, så det är inga problem att klä tre granar. Som det ser ut ska vi kanske skaffa en liten gran till tjejernas vardagsrum. Jag gav upp efter en minut och jag och Jonas lämnade över jobbet till tjejerna. Högtalarna skrek Sean Banans nya jul låt och så klart Peter Jöbacks julskiva kom också fram. Att höra de underbara jullåtarna fick mig nästan att gråta. Se mina döttrar studsa och dansa på musik klä julgranen med total koncentration och Jag hade bara en sak i huvudet. Att vi kommer alla va hos mig på julafton utom min mamma. Jag blev så ledsen och så klart förbannad. Julen ska va en glädje för alla, då man träffar och njuter varandras sällskap, men jag blir så jäv...ledsen varje gång när det är högtid. Jag blir påmind att vi är en person mindre igen.
Men för att inte göra barnen ledsna har jag försökt tränga mina tårar tillbaka och försökt få tillbaka julanden.
Och granen blev underbart!!!!
Notera att vi har MYCKET julpynt!!! Nån hade lite tid över för att va cool.....:)

Beviset att det går utmärkt att klä granen medan man dansar!!!
Sitter med kaffe och diskuterar julmaten.
Notera mina ursnygga gröna militärstrumpor;) Det slutgiltiga jobbet ÄGER Jonas!!!
För att vi ska få julandan ännu mer etablerad på Jupitervägen så var det dags för Nellie och Jonas att koka farmors knäck. Det slutade med att Jonas fick göra slutjobbet, och med tanke på hur varmt knäck är, var jag glad att Nellie har tröttnat på slutet.
Goda farmorsknäck!!!

Fam Grips Gran på Jupitervägen 49. Gud Jul!!!!
Missa inte Grisen under granen.....jag tror vi måste skaffa
en vän till honom...ser lite ledsen ut där i mörkret:)

Kvällen avslutade med fika på knäck och kaffe och då kom bomben.
När jag gick in till Nellie för att säga god natt, så såg jag att hon har en papper i handen. Jag frågade om vad det är. Hon har hittat en dikt på nätet som hon tyckte var så fint. Så klart att jag som en nyfiken morsa frågade när jag läste det om hon har någon kärleksbekymmer. Nej, svarade hon. Jag såg på henne att hon blev ledsen. Och jag har inte fått namnet Pitbull för ingenting.....jag släppte inte henne.
Till slut kom det fram att dikten var till mormor och att hon vill ha ett bild hängande på granen på henne. Hon blev så ledsen att hon grät i mina armar som ett litet barn.
Och vad kunde jag säga när jag hade samma tankar för bara några timmar sen? Jag sa bara att så klart att man får gråta när man vill, att vi fixar bilden och öppnade mitt hjärta för att berättade hur mycket jag saknar mormor nu när julen närmar sig. Kan ni tänka er? Jag försökte va stark och trodde att det var bara jag som kände så och så går min stora (klart att hon är litet fast hon vill växa upp så snabbt) höna och har samma känslor i sitt hjärta som jag.
Så dagen slutade i tårar, kramar och ett löfte att vi ordnar bilden på mormor.
God natt alla kära!!
Ps: Jag måste bara lägga in en bild på den galnaste och shööööönaste människan.
Bara så att ni ska få ett leende på läpparna!!!!

Svårt att beskriva känslor och tankar utan att det blir kaos.
Man jag ska försöka!! Ska ta det från början och så får ni mycket bilder.....ja , jag vet alla gillar bilder:)
Först skulle granen in för att tina av. Det är varje gång en suprise att se hur stor är granen när nätet klipps bort. Och så klart denne julen kan vi också anteckna att det BLEV STORT!!!!!
Förre....... Och så efter....halva vardagsrummet är borta.....


Efter att granen har tinat upp så var det dags att klä på den. Vi har en hel del...läs noga HEL DEL julpynt som vi har samlat på oss mellan alla flytten, så det är inga problem att klä tre granar. Som det ser ut ska vi kanske skaffa en liten gran till tjejernas vardagsrum. Jag gav upp efter en minut och jag och Jonas lämnade över jobbet till tjejerna. Högtalarna skrek Sean Banans nya jul låt och så klart Peter Jöbacks julskiva kom också fram. Att höra de underbara jullåtarna fick mig nästan att gråta. Se mina döttrar studsa och dansa på musik klä julgranen med total koncentration och Jag hade bara en sak i huvudet. Att vi kommer alla va hos mig på julafton utom min mamma. Jag blev så ledsen och så klart förbannad. Julen ska va en glädje för alla, då man träffar och njuter varandras sällskap, men jag blir så jäv...ledsen varje gång när det är högtid. Jag blir påmind att vi är en person mindre igen.
Men för att inte göra barnen ledsna har jag försökt tränga mina tårar tillbaka och försökt få tillbaka julanden.
Och granen blev underbart!!!!
Notera att vi har MYCKET julpynt!!! Nån hade lite tid över för att va cool.....:)


Beviset att det går utmärkt att klä granen medan man dansar!!!


Sitter med kaffe och diskuterar julmaten.
Notera mina ursnygga gröna militärstrumpor;) Det slutgiltiga jobbet ÄGER Jonas!!!


För att vi ska få julandan ännu mer etablerad på Jupitervägen så var det dags för Nellie och Jonas att koka farmors knäck. Det slutade med att Jonas fick göra slutjobbet, och med tanke på hur varmt knäck är, var jag glad att Nellie har tröttnat på slutet.
Goda farmorsknäck!!!


Fam Grips Gran på Jupitervägen 49. Gud Jul!!!!
Missa inte Grisen under granen.....jag tror vi måste skaffa
en vän till honom...ser lite ledsen ut där i mörkret:)

Kvällen avslutade med fika på knäck och kaffe och då kom bomben.
När jag gick in till Nellie för att säga god natt, så såg jag att hon har en papper i handen. Jag frågade om vad det är. Hon har hittat en dikt på nätet som hon tyckte var så fint. Så klart att jag som en nyfiken morsa frågade när jag läste det om hon har någon kärleksbekymmer. Nej, svarade hon. Jag såg på henne att hon blev ledsen. Och jag har inte fått namnet Pitbull för ingenting.....jag släppte inte henne.
Till slut kom det fram att dikten var till mormor och att hon vill ha ett bild hängande på granen på henne. Hon blev så ledsen att hon grät i mina armar som ett litet barn.
Och vad kunde jag säga när jag hade samma tankar för bara några timmar sen? Jag sa bara att så klart att man får gråta när man vill, att vi fixar bilden och öppnade mitt hjärta för att berättade hur mycket jag saknar mormor nu när julen närmar sig. Kan ni tänka er? Jag försökte va stark och trodde att det var bara jag som kände så och så går min stora (klart att hon är litet fast hon vill växa upp så snabbt) höna och har samma känslor i sitt hjärta som jag.
Så dagen slutade i tårar, kramar och ett löfte att vi ordnar bilden på mormor.
God natt alla kära!!
Ps: Jag måste bara lägga in en bild på den galnaste och shööööönaste människan.
Bara så att ni ska få ett leende på läpparna!!!!

Kommentarer
Catharina Wessman säger:
Att vara stark är att våga visa sina känslor, att gråta när man är ledsen och skratta när man är glad.
Puss
J I L L I Z säger:
Asså guud, älskar din blogg!!!
J I L L I Z säger:
Asså guud, älskar din blogg!!!
Nellie säger:
tjenare,tjenare! du äre "lite" konstig du skriver as roliga saker på din blogg"!
Jag vet att jagf är lite konstig! ;) /pussssssssssss din Nellie <3
Trackback