30 dagars temablogg. Nr 2.

Min första kärlek.

Ha-ha-ha......bra fråga. Men är inte alla tjejers försa kärlek är pappan?  Det var för mig!! Jag tror det!!

Man om man ska va lite mer seriös så tror jag att jag väljer den FÖRSTA kärleken som drabbar alla och den man aldrig glömmerna.  Den första kyssen, de små kärlekslapparna under lektionerna (ingen hade mobil för att kunna sms-a på den tiden-gud är jag så gammal?) de försiktiga kramar och utforskningar av varandras kroppar! Ja, ni vet allt var så dramatisk!! Det var som att smaka ett glas vin första gången.....man har höga förväntningar,man blir alldeles varm i kroppen, lite snurrig, man tycker att det smakar lite underligt, men spännande och man VET att det blir bara bättre och bättre med tiden ......helt Underbart:)

Jag var 13 och så klart gick han i min klass. Var lika lång som jag(växte snabbt om mig), ljusbrunt hår med mörkbruna ögon. Vet inte vad vi såg hos varandra, men det sa bara klick på klassresan. Så klart var det en kaosliknande förhållande med dagar man ville "äta upp" varandra och dagar när man gjorde slut varannan timme, och vi hade såå roligt. Och på något sätt hörde vi ihop. Om någon sa mitt namn så alla visste vem han var och tvärtemot. Saken blev ännu roligare med att jag var rätt hårt hållen av farsan som fick spader av att hans lilla flicka gick hand i hand med en kille och att han vågade klappa mig på rumpan fick farsan att gå i taket när han såg det.....och då så klart att vi blev ännu mer tajta.

Men så klart tog kärleken slut efter ett och halvt år och i början var vi som hund och katt eftersom ingen kunde riktigt släppa taget av den andra. Men med tiden har vi fått en ny sida av vårt förhållande växa fram.  Vänskap.   Och första gången vi sågs efter 1,5 år när jag kom för att spendera sommarlovet i Ungern, tyckte jag mest synd om hans tjej, eftersom alla pratade om att jag kommer hem och hur kommer det bli mellan oss osv. Hon var skräckslagen;)  Ha-ha....inget hände. Kompisarna höll andan när vi kramades, men magin var borta. Kvar var bara en varm och skön känsla. Jag hade tankarna redan på en annan snygging som jag träffade på tåget till Ungern....men det är en annan story........Efter några år i Sverige har vi växt ifrån varandra som kompisar också, men minnen kommer sitta kvar i mitt hjärta och jag tänker på de åren med ett leende.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback