30 dagars temablogg. Nr 1.

Presentera dig själv.

Är född 1973 27 juni kl 01 på natten. Jag var redan en nattuggla då. Som ni har märkt och ni  som läser min blogg så är jag inte Svensk. Jag kommer från Ungern, är född och har levt i 15 år i den underbara huvudstaden Budapest. Jag är den enda gemensamma barn som mina föräldrar har fått men har många syskon. 2 bröder på mammas sida och en bror och tre systrar på papps sida. Så vi är många!! Mina föräldrar har alltid varit vänner, så jag kan säga att jag tillhör till de lyckliga som kunde uppleva en skilsmässa positivt. Är gift med världens snällaste man och har två underbara döttrar som så klart gör mig gråhårig, men visar en mamma som klarar av tonårstiden utan strider!!! Bor i ett nybyggt, men inte helt färdig(garaget är kvar) hus, och för mig det är första gången jag bor i ett hus.
Jag är en glad(för det mesta) lite smått galen person, som ÄLSKAR att prata:). Är egentligen är rätt snäll person, men har en temperament som får folk att tro att jag är arg, dock de jag älskar kan jag gå över eld!!! Är även smått rastlös av mig och helst ska det hända något hela tiden. Men jag lär mig att tagga ner...... Är en "bokoman" -ett nytt ord av min lilla dotter som betyder att man är galen i att läsa-, gillar att kolla på en bra film,  umgås med nära och kära, älskar att dansa, och älskar mitt jobb. Har fått smak för blommor och trädgård (innan dödade jag ALLT) och att lära mig gjuta olika saker i betong. Har dykcertifikat och jag hoppas på att kunna ta upp dykningen igen då barnen blir lite större. Har även fått en system kamera av min man när jag fyllde år så fotografering blev också ett av mina intresse. I Under de yngre åren har jag tränat fäktning, Taekwondo, dansat salsa och samba.Nu för tiden är det inte mycet men jag har tänk ta upp dansen längre fram.... Jag Lovar:)

Så jag hamnade i Sverige när jag var 15. En tuff tid för en femtonårig som fick lämna sina kompisar, sin första kärlek och var tvungen att lära sig ett nytt språk, anpassa sig till skolan här , och hitta sin plats i livet.
Behöver inte tjata om det, men ni kan tänka er......

Jag fick lära mig svenska med andra invandrarbarn som "hamnade" mellan grundskolan och gymnasiet. Efter ett års studerande har jag börjat på frisörutbildningen då jag redan har gått på den ett år i Ungern. Där är man 6 år när man börjar grundskolan, går 8 år, och sen börjar man på gymnasium. Så jag hann precis gå ett år på utbildningen.
Här i Sverige har jag börjat från början, men så länge  de andra i klassen har koncentrerat sig på att kunna hålla en sax, hade jag fullt upp med att hantera språket-som var inte lätt. Men jag fixade det och efter tre år blev jag färdig frisör.
Jag jobbade med det i 10 år, och lagom till 30-års krisen  har jag bestämt mig att hitta på något nytt, då  jag har  känt ett tag att jag ville göra något annat, något mer meningsfullt i mitt liv.  Det var självklart val att bli sjuksköterska.

Så efter ett år på Komvux och tre år på Växjös universitet blev jag färdig legitimerad sjuksköterska. (jag måste skriva ut det varje gång!! Är stolt över det!)

De sista tre åren har det varit ett enda karusell i mitt liv. Jag pluggade sista året på utbildningen, planerade vårt bröllop, hade en mamma som har gått bort i cancer på bara tre månader, byggt nytt hus, heltidsjobbat.....ja vad ska jag skriva mer? Så jag blev sjukskriven i  somras, då luften tog slut.

Nu mår jag bättre och har börjat jobba på halvtid. Att "springa in i väggen" har lärt mig att sakta ner, njuta dagen, uppskatta små saker i livet, att tänka mer på vad Jag VILL och inte rätta mig efter vad andra förväntar sig av mig, och helt enkelt leva mer för dagen. Inte så lätt när man är en kontrollfreak, spidad, galenpanna som älskar leva livet i 200km/h. Men jag är på väg.....




Kommentarer
Johanna Roth säger:

Härlig läsning!

Stor kram till dig!!!!



<3

Johanna

2010-12-04 | 09:25:09
Bloggadress: http://mammansdotter.blogg.se/
Suzan säger:

Vilken tjej du är vännen. Är otroligt tacksam och lycklig att ha dej som vän och familj. Kram

2010-12-04 | 15:27:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback