Pitbullmamma

Dagens post var ett tjockt kuvert av Polismyndigheten i kronobergs län. Jaha......den tiden kom också......nu är man kriminell:)


När jag öppnade brevet och läste hela utredningen, var det med ett skratt i halsen kryssade jag in rutan "Erkänner".
Vad skulle jag har annars gjort? Brevet var redan formulerat på det sättet att jag hade inget annat val. Pest eller Kolera! Vilket ska man välja?

Den "intelligenta" blanketten har upplyst mig om det följande: "Vid erkännande kommer böter att skickas till dig, vid förnekande kommer ärendet att skickas vidare till åklagare"


Trotts att både jag och han jag körde på uppger att på grund av en tredje part kunde man inte undvika krocken, ska jag erkänna mig skyldig av att jag låg för nära den andra bilen!! Jag vill gärna se en polisbil stanna vid 70km/h om en bil helt plötslig stannar helt framför den, trotts att den håller avståndet;(



Men så är det. Jag har inte mycket annat val, än ställa Jönsson ligan bakom mig i kön till den kriminella registret, och betala böte;)

God Morgon!!!

Jag visste att hon är kaxig, men idag tog vår prinsessa priset:)

Veterinärbesök var det på planeringslistan idag med 12-veckors spruta. Äntligen!!!! Nu kan man boka in träffar med andra hundägare. Nu får hon sprutan!!!

Så jag spände fast Issa i bilen och med anklagande blickar i nacken körde vi till Djursjukhuset.
Och där inne hände det som skulle inte hända!! Medan vi satt och väntade i väntrummet, har hon börjat morra åt en annan hund som var i hennes storlek x 4. Jag trodde jag skulle smälla av!!!! Vet hon inte hur liten hon är?? Hur tänkte hon??? Hon skulle ha kunnat käkats upp av den andra hunden;)

Galenpanna!!! Inte rädd av något/någon!!!!

Väl inne i rummet har hon dansat glädjedansen till veterinären och pep till endast en sekund när hon fick sprutan.


Så efter besöket har jag bara en fundering!! Har jag skaffat en kamphund??? Jag är tveksam, men......

Hon TROR definitivt det!!!!

Då var det dags att få besök av pappsen, hans fru och mina småsyskon från Malmö. Min familj är ett underbart kaos av olika personer och när jag försöker berättar om de olika personerna, oftast tappar de bort mig efter 5 min. Men för att korta ner det så är min pappa gift med en 18 år yngre kvinna, och de har två (tvillingar) underbara tjejer som är födda i samma år som min stora höna Nellie. Så fyra brudar i nästan samma ålder som har otroligt roligt-för den delen kan de bråka med en hel del-ihop!


Men denna helgen var fokusen riktad neråt:) Issa skulle presenteras till "morfar" och så klart att den lilla hårbollen charmat hela gänget. Mesta av helgen tillbringades på golvet, och det var bollar, tuggbenar, attacker och "pussar" :)Hon kunde inte få nog, och blev ALDRIG TRÖTT!!!

Jag visste att något speciellt kommer att hända när vi skaffar hund, och barnets lovord -över att de kommer sköta hunden-kommer  upphöra snabbt och hon kommer vara min och Jonas. Men att hon kommer fylla oss med så mycket kärlek och ödmjukhet skulle jag aldrig trott.


Hon är alltid glad, dömer inte hur man ser ut, överlyckligt att se oss trotts att vi var bara borta kanske en minut, och tro det eller ej men hon själv TROR stenhårt på att hon är en Rottweiler;)


En sak är säkert!! Vi kommer aldrig ha tråkigt!!!

Detta året var kanske inte det bästa. Jag har önskat mig en bättre år förra julen, men tomten tyckte nog att jag var för stygg;)


Ni som läser min blogg vet att eftersom min mamma gick bort i cancer, var det en chock att höra att min pappa har också fått cancer.

Hela sommaren och hösten har handlat om bara en sak. Vad händer nu?


Operation, provtagningar, olika röntgen, och tystnaden av doktorerna gjorde mig galen!!!!!
Att skicka patienten på olika undersökningar utan att förklara varför, och inte berätta svaret vad de olika undervisningarna visar, kan uppfattas som  nonchalant och omänskligt. Men jag vet att det enbart beror på brist av personal, resurser och pengar.
Dock jag jobbar för landstinget, har jag inte mycket respekt för de som delar ut skattepengarna. Men det är en annan inlägg......

Men till slut kom svaret som vi alla väntade.


HAN ÄR FRISK!!! INGEN SPÅR AV CANCER!!!


Äntligen kan man andas ut, slappna av och va tacksam över att man har, och kommer ha länge sin pappa i livet!!



Så jag tror att jag kan säga redan nu att  för mig var det bästa julklappen i år!!!

Tack tomten:)

De som känner mig och Jonas VET att det enda problem vi har i sovrummet är hans för....snarkande;(!!!!!

Ingen kan undankomma kaoset som råder i landet. Det kvittar om du vill bara köpa ett par trosor, får du stå i kö i en timme för att vänta på alla som ska köpa sina julklappar, hysterisk frågar kassörskan om man kan lämna tillbaka varan efter jul, frågar om de har någon kartong eller om (Gud förlåta mig) kassörskan har tid att slå in paketet!!!

Cancer, smärta, mediciner, ångest, död. Om man ska hitta en plats i jorden som vi ska kalla Helvete, ska det va ens liv som har drabbats av cancer. Ingen kontroll över sin kropp och själl i slutet. Man blir atackerad av något som hänsynslöst suger ur allt kraft från ens kropp. Och inte bara det! Den straffar anhöriga med som står där och lider, har ångest och till slut när ens kära är borta kämpar med tomheten som personen lämnar efter sig.

Och så klart ska man lära sig att åka bil, sitta på sin plats och inte va åksjuk. Japp!!! Inget av de fungerade;(

Snööööö!! Det var en underbar morgon. Solen sken och det var vit överal efter nattens snöfall. Ohh vad jag längtade efter ljuset, känslan och det knastrande ljudet under fötterna. Det är något MAGISKT!!!!


Det var bara en sak som jag har glömt;) Att jag har en liten galenpanna som har aldrig sett, smakat, känt snön;)


Att hon skulle bli såååå galen har jag aldrig trott. Hon har glömt allt vad kissa/bajsa heter och bara får runt som en liten snömonster i trädgården. Hon skuttade, körde ner nosen, grävde, smakade.....ja hon gjorde allt med snön!!!


Hon förvandlades till en otroligt söt liten snömonster!!  Vår egen snömonster;)

Kläder. Hundkläder. Innan vi skaffade Issa har jag skrattat åt alla som gled runt med sina små hundar som hade kläder på sig. Jag skrattade och tyckte de såg allmänt löjliga ut:)

Men nu när man har en hund av det mindre varianten har man upptäckt vilken stor marknad som finns för de, när det gäller kläder, skor, smycke, ja...allt. Men ni behöver inte få panik så långt tänker jag INTE gå.

Här kommer det va BARA de praktiska plaggen inhandlade. Och då menar jag reflexväst, regnkläder och klämmor för att hålla upp luggen:)



Så idag hade vi en "martyr" i familjen. Det var så synd om henne;)

Denna veckan har jag blivit VIP medlem i det berömda negativa klubben. Känner att energin är slut, jag BORDE göra massor med saker som tillhör jul och födelsedagar, men huvudet känns som en bowlingsklot:(

Eftersom Nellie är allergisk, och Issa har en päls som måste skötas noga, var det dags för första badet hos oss. Jag kan säga att jag var inte poppis. Hon kollade på mig med en anklagande blick, och försökte få mig att få dålig samvete;). Men det var ett måste och eftersom det ska göras en gång i veckan så var det bara att ladda och trotts gnäll och protest duscha henne.

Trodde aldrig att jag skulle sakna en bil som jag gjorde i de dagarna som gick efter krocket. Man känner inte av saknaden/behovet förre man står där och behöver en bil för att uträtta vissa ärende.

Dagen flöt stilla med skallavärk och att jaga en smått galen hund;)
Jag har pendlat mellan soffan, trädgården och golvet på jakt efter råttan, bollen och Issa, som har hittat sin favoritplats.
Saccosäcken!!! Som tur har hon inte fått sina "vuxna" tänder  så vi slipper städa de tusentals plastkulorna........än!

Hon har även attackerat spegeln när hon såg sig själv i den, och jag undrar när fattar hon att det är HON själv som står där. Jag roar mig över hennes små utbrott mot mina fötter, gosedjuret råttan, och....ja egentligen vad som helst som hon kan bita i:)

Så saccosäcken ska gömmas och råttan ska dödförklaras!

Kramis-kramis:)

En liten Stjärna har flyttat in på Jupitervägen. Kaxig, spontan, galen och lite gnällig. Och hon ÄR MIN SKUGGA. Hon förföljer mig överallt, är under mina fötter och kräver all uppmärksamhet. När hon sover vilar jag, när hon är vaken tar hon upp all min tid. Helt galet. Hon heter Issa och är den sötaste valpen man kan ha(enligt oss så klart) :)

Igår var det premiären att hon ska komma hem till oss efter att hon har blivit "besiktigad" av veterinären. Och det blev UA på allt så klart:) Eftersom vi har ingen bil än fick hon sätta sig i cykelkorgen och lite skakig men ändå nyfiken kollade hon runt i den nya världen.

Första natten gick väl bra. Gnäll som fick tröstas och gnäll som fick besvaras med att spring ut i trädgården för att undvika olyckor.

Så nu ligger hon här helt utmattad efter en galen race i trädgården och lek med bollen inomhus.

Äventyret har bara börjat! Och hennes namn är ISSA the Shadow;)

Det gick på en sekund och jag tänkte....Shit, nu kan jag inte stanna!!! Och det bara small. Jag såg motorhuvet komma emot mig och jag kommer ihåg att jag blundade en sekund och förstog att bilen kommer inte att rulla vidare. Jag steg ut själv från bilen och fattade knapt hur sönder den var. Hade inte en tanke på att kolla efter om jag var skadad eller inte, bara hade en sak i huvudet, "Hur i helvete ska vi fixa utan bil!" Bara skakade i huvudet, och jag som jobbar på ortopeden hade inte en tanke på att inte röra huvet för att jag kunde faktiskt ha fått en skada. Snacka om att yrkeskunskapen försvann på en gång när jag såg bilen. Som tur hade andra fattat att det kan ha gått illa till och kallat både ambulans, rädningstjänst och polis.

Vaknar på morgonen och som vanligt traskar jag ut och fixar min gröt. När jag sätter mig, slår tystnaden mig. Jag har glömt! Barnen är i Malmö hos morfar. Satte de på tåget igår, och gladare hönor kunde man leta efter. De ska va där till söndag, och bara leka med "kusinerna" och de nyfunna kompisarna.

Så jag sitter och funderar. Inget Disney Chanel som gör mig galen på morgonen, inget tjat om att plocka ur diskmaskinen, städa rummet, komma ur pyjamasen vid 12, och ingen som kräver mitt uppmärksamhet hela tiden. Mannen är på jobbet, och huset är bara min. Jag njuter, men samtidigt saknar jag kaoset. Jag vet att det är så det kommer bli. Tjejerna växer, och de kommer att behöva mig mindre och mindre. Kompisarna, killarna, studierna, ja.....helt enkelt tar själva livet över, och en dag kommer va lika tyst här som idag.

Känslan är inte kul!!! Jag älskar de galna hönorna, och trotts att de gör mig galen, så finns det inte bättre känsla, än när de kryper närmare, kramar en och vi pratar om allt och ingenting. De stunderna är bara våra!!

Men än så länge så kaoset är totallt i mitt liv!!

Och just därför ska jag bara sitta här, dricka min te och njuta tystnaden.

Sen man har börjat bygga hus har man vant sig till olika besök på morgonen. Kommunen, snickare, elektriker, målare osv. En del har lämnat huset med en mindre hjärtinfarkt när jag öppnade dörren i morgonrock (varför kommer de så tidigt? De får skylla sig själva;() en del har överlevt och skakig men i liv lämnat huset efter utfört arbete.

Men idag var det något annat som har besökt Jupitervägen. Utan rädsla, har han avnjutit sin frukost i trädgården och njöt varenda tugga. Av MINA BLOMMOR!!!!! Ok de var halvdöda, men ändå!!!! Hur cool får man va??

Vi njöt utsikten, för trotts att han ÅT MINA BLOMMOR, var han vacker, lugn och avslappnad. Vi höll andan för stunden och vågade knappt röra oss i huset, för han spetsade öronen så fort vi började prata(undrar om jag ska börja oroa mig för husets isolering eller beundra rådjurens hörsel).

Så morgonens besök var magisk och vi hoppas att det kommer flera stunder(dock att han ÅT MINA BLOMMOR)!!

Igår var vi och besökte valparna igen. Gud vad de har vuxit!!! Bara på en vecka!! De var helvilda och vi fick känna på deras knivvassa tänder!! Ulrika har även visat pälsvård på en av mammorna, och nu förstår man varför vi ska börja vänja de tidigt för kammen. Pälsen är ingen lek.....och bara mellan oss, så skulle ingen godis i hela världen få mig att ligga still om jag skulle va en hund!!!! Det såg ut att göra ont, men de låg så fint och väntade på godis som belöning efter kamningen! Respekt!!

Så nu väntar vi igen, och se vilken sötis vi får:) För snart är vi med valp!!!!


Familjens favorit med sin mamma.

Då var det dags att besöka AT-doktorn på psyket. Jag har faktiskt gett en chans till honom, eftersom han har sökt mig på telefonen för utebliven besök. Hur många av dagens doktorer  som bryr sig och ringer efter en?

Så¨jag åkte dit. Men det blev inte mycket större förändring. Ifs så lyssnade han på mina tankar och känslor, men det blev bara ökad medicinering som jag fick hjälp med. Eftersom jag har avslutat självmant KBT-terapi så erbjuder de inte samtalshjälp.


Men haloooooo!! Jag har slutat med KBT för att jag är inte där ännu!! Fattar de inte det?? Nej.....tydligen inte!

Så jag fick söka mig till min underbara chef igen,och nu ska jag få samtalshjälp från Previa.  Besvikelsen svider och det tröga systemet inom psykiatrin gör mig galen. Det är inte konstig att man förlorar förtroendet för de. De ser inte sammanhanget!!

Så jag knaprar på piller, och ska jobba halvtid under november. Och mina planer? Ja....att jag bli av med mina spöken, och mitt humör kan bli lite lugnare:)


Ibland är det tufft att ta sig upp ......