Två steg fram, ett steg bak......

Då var det dags att besöka AT-doktorn på psyket. Jag har faktiskt gett en chans till honom, eftersom han har sökt mig på telefonen för utebliven besök. Hur många av dagens doktorer  som bryr sig och ringer efter en?

Så¨jag åkte dit. Men det blev inte mycket större förändring. Ifs så lyssnade han på mina tankar och känslor, men det blev bara ökad medicinering som jag fick hjälp med. Eftersom jag har avslutat självmant KBT-terapi så erbjuder de inte samtalshjälp.


Men haloooooo!! Jag har slutat med KBT för att jag är inte där ännu!! Fattar de inte det?? Nej.....tydligen inte!

Så jag fick söka mig till min underbara chef igen,och nu ska jag få samtalshjälp från Previa.  Besvikelsen svider och det tröga systemet inom psykiatrin gör mig galen. Det är inte konstig att man förlorar förtroendet för de. De ser inte sammanhanget!!

Så jag knaprar på piller, och ska jobba halvtid under november. Och mina planer? Ja....att jag bli av med mina spöken, och mitt humör kan bli lite lugnare:)


Ibland är det tufft att ta sig upp ......






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback