Pitbullmamma

Igår var det "lökjakt" med kära Chatta. Ok, det lät fel.....;)

Jag var med Chatta igår och körde runt i olika affärer för att köpa blomlökar som man ska sätta nu inför våren. Phu..det lät bättre:) Och så på köpet så blev det en äppelträd av sorten Aroma, som fick snällt följa med hem efter att jag har baxat in henne i bilen(har dödat några blad på vägen) och en buske av sorten Fjäril buske.

Efter botanisering bland alla växter har vi tagit en välbehövlig fika. Det är alltid lika trevligt att föra djupa samtal med någon som är klok och har känt mig länge. Denna gången handlade om ödet och det fria valet. Eller rättare sagt OM man har ett fritt val.

Min pappa tror på ödet. Han tror att allt är bestämt i förväg, och dina val styrs av detta. Du kan inte påverka något, för att om det var "skrivet" att det ska hända så, så händer det. Jag vet inte om jag kan hålla med det, men så klart har jag ingen bevis på att det inte är så.

Och så har vi på andra sidan det fria valet. Har vi verkligen ett fritt val?. Styrs inte våra val av våra känslor, omgivning, system vi lever i, ja egentligen allt runt om kring oss? För med handen på hjärtat...... om du tänker efter, så väljer du aldrig något utan att det är någon liten guldfisk som simmar runt i ditt hjärna viskar och påverkar ditt val!!!
Men  valet vi gör på ett ögonblickens sekund utan att tänka efter? Är det fritt val? Jag säger nej. Det styrs också av dina känslor som i sin tur styrs av något händelse. Så i min värld finns det inte fritt val. Hård? Kanske.....

Men vad är viktigast? Att kunna välja fritt, eller att tro på ödet?

Det spelar inte någon roll tycker jag. Det viktigaste är att man ska känna att man har gjort ett bra val och om ödet hade ett litet finger med i spelet, så vad spelar det för roll;) Så jag lullar runt i min värld, och hoppas att de val jag gör är rätt, och att jag kan stå för de. Och det jag inte kan ändra på....hoppas kunna acceptera.

Kramis-kramis Pitbull:)


Vem styr egentligen vårt liv, vårt värld och vårt existens??



Butterfly busken.





Lite klen, men......hon hämtar sig under mina gröna fingrar:)

Helgen är över och det var en hel del jag hann med. Trädgården är "rensad" och förberedd till vinter(nästan), har kollat fruktträd, blev upplyst att det SKA sättas lökar i jorden NU (inget jag visste) och så klart fika och MYCKET hundsnack.

Vad gör man när ens storhöna är allergisk mot hund, men det enda hon tjatar om att hon vill ha en hund. Eftersom jag är uppväxt med hund,katt och fåglar, så det var solklart att hjärtat började smälta och hjärnan slutade fungera.
En hund är ett stort ansvar, och eftersom de lever länge, vad händer när hon kommer upp i 17-18-års ålder och killarna börjar ta över. Mycket att fundera över....

Men som sagt på söndag var vi redo för att besöka Catha, som är en gammal(inte ordagrant här;)) vän till mig. Vi har känt varandra i ca 20 år och till och från umgicks vi rätt mycket!! Jag vet vart jag har henne och oavsett om vi inte ses på ett tag så känns det som om det var igår vi sågs sist.

Hon älskar hundar och har själv sysslat med uppfödning. Har själv två helt coooola hundar som mina hönor är helt förälskade i. Så det var inte svårt att få med de på att följa med.Det blev mycket skratt, underbart äppelpaj, och information kring ett valpköp. Hon kan sin sak!!

Så nu är det bara att fundera och testa, vilken ras som är best för storhönan. Man kallar de allergifria hundar, men det finns ingen allergifri hund. Man måste testa sig fram. OM det bli någon valp så blir det inte förre nästa år på sommaren då vi kan starta valplivet under semestern. Vi får se........

Men så klart en av hundraserna som är lite intressant är Bichon Havanais. Så vi ska åka till uppfödaren så att Nellie kan "nosa" in sig på hundarna och se om hon reagerar....


Kan man motstå för de? Bichon Havanais valpar.....



Glada tjejer med colaste hunden Thea:)



Är hon inte cooooool???


Och så har vi sötisen Kaka som har glömt att dra in tungan.....:)

Ibland undrar jag om jag missar mycket av världen på grund av behovet av att prata, att ösa ur galenskap och att försöka få alla på glatt humör. Kan de som är tysta se, höra mer? Är de mer närvarande och är mer kapabla att skapa närhet?

Är jag för upptagen med mig själv och mina egna problem? Det känns att det är dags att sakta ner, prata mindre och bara lyssna....

Klarar jag det?? Kanske, (troligen inte;)) Och om jag klarar det, vem blir jag då? Blir jag det samma galna Pitbull?
Vill jag va huvudtaget samma person som innan? Vem vet.....kanske jag kan hitta balansen, hitta det som kallas -lagom.

Men en sak är säkert. Jag ska lyssna mer på omgivningen och försöka bara iakta.

Kan ev.harmonin börja med det?

Vet inte. Men för att börja med ,Så lutar jag mig bak och låter andra sköta underhållningen:)

Då var vi på väg. Hösten kommer med stora steg och med handen på hjärtat känns det så att denna sommaren var en enda höst. Men ....men jag gnäller inte. Det var en skön sommar med en liten touch av aprilväder:)

Men nu är vi inne. Dags att tända värmeljusen, block ljusen och elda i det öppna spisen. Mysfaktor är på högvarv, och man behöver inte ha "fredagsmys" för att mysa till en kväll. Alla kvällar är gjorda att  för att mysa:)

Jag vågar knappt skriva det men jag älskar höst!!! Jag älskar färgerna, mörkret, myset och så klart att man kan ta på sig kläder istället för att få hjärnblödning hur i he....ska jag hinna med till Beach 2011;(

Och så klart SKOR!!! Så mycket roligare att handla skor eller för den delen(nu när jag kollar min ekonomi närmare;() bara plocka fram alla snygga skorna och använda de. På sommaren växer jag ihop med mina flipp-flopp eller bara njuter att vara barfota, så det blir inte många skoköp.

Men tillbaka till hösten. Min trädgård genomgår en förändring. Jag har fixat och donat hela våren och sommaren, och vad är tacken för det?? Ja...att allt börjar vissna och går in i "paltkoma" efter att frossat i sig sol och näring.

Så jag sprang en runda för att njuta de sista andetaget från naturen.









Några vindruvor blev det :)



Och trädet "Pärsson" har levererat 8st päron! Bra Jobbat:)

Du väcker mig med din doft och jag tror jag är i himlen.
Din färg visar i vilken humör du befinner dig.
Din närvarå tvingar mig att sakta ner och bara njuta.
Din närvarå kan spida och göra mig galen.
Jag kan vända upp och ner allt bara för en minuts njutning med dig.
Jag älskar din värme.
Jag älskar är BEROENDE av dig!!!


Vem är du?? Jag kallar dig KAFFE!!!

Det var längesen jag bloggade. Har funderat att lägga av, men med tanke på de få som ramlar in här och läser mina galna tankar beslutade jag att jag fortsätter ett tag till.

Det har hänt en hel del under den tiden. En 10 årig vänskap tog slut, jag har börjat jobba nu 90%, har tillbringat en underbart dag med Suz i Helsingborg, och så klart har återbesökstiden kommit för min pappa.

Eftersom operationen har varit för två månader sen, så spekulerar man över en hel del. Man funderar och funderar.......för att till slut övertyga sig själv att tystnaden kan betyda bara en sak. Allt är bra!

Så fel vi hade.

Vi klev in till läkarens rum med förväntningar , men knuten i magen ville inte försvinna. Till slut kom beskedet som fick mig att tappa hakan(jag gjorde det verkligen). Tumören var elakartad och det mesta delen av det bestod av aggressiva celler, med en tendens att sprida sig. Kirurgerna konsulterade med Onkologerna(cancerspecialister) som ville vänta tre månader efter operationen för att se om det blev någon spridning. Det är för att vid upptäckten av tumören på njuren har de upptäckt en "fläck" i det ena lungan. Så om tre veckor ska pappa genomgå en CT(skiktröntgen) där de kan se om det blev någon spridning och om "fläcken" är en cancertumör. Och om det är så, ska påbörjar man med cellgiftsbehandling.

Så nu är vi tillbaka på ruta ett. Väntar och hoppas. Hoppas på att det inte spred sig och  hoppas på att "fläcken" inte är cancer.

Mycket att ta i, och tanken poppar upp hela tiden- Vad kommer nästa gång?


Jag tror jag gömmer mig ett tag.......