Lördag morgon med djupa tankar.....
Har funderat hur jag är funtad nu för tiden. Jag känner mig som en trotsig tonåring. Desto mer man tjatar på mig desto mer drar jag mig undan och gör tvärtemot. Efter sommaren har jag upptäckt att jag har inte samma behov att göra alla glada att va tillgänglig hela tiden, vill jag va ensam så är det så. Jag jobbar med människor hela dagarna, växlar mellan olika "identiteter" för att klara av patienternas behov, parera mellan doktorernas och anhörigas humör och det gör att jag har blivit mindre socialt. Jag har liksom inte har behovet av det. Kalla det att bli tömd på sociala kravet, men så är det bara. Jag drar mig in i min skal och mår väll.
En del kommer aldrig att acceptera mitt nya jag och kommer lämna mig på min resa, men det ÄR MITT LIV!! Jag vill leva nu och inte hamna där igen då jag tyckte att dö skulle va det bästa lösningen. Jag har blivit stenhård med hur jag vill nu, och de som inte accepterar det får gå.
Är jag hård? Kanske. Men jag vill leva denna gången och ingen kommer att stoppa mig!!!
Puss och kram på er snart är det jobb.....
Spännande tankar. Förstår precis hur du menar, jag jobbade som frisör i 3 år och tröttnade på detta att alltid vara leende och glad inför kunder som ville det och tyst och tillbakadragen för dom som ville det. Tröttade ut mig socialt något enormt. Började plugga i höstas och trillade in i en roll där jag bestämmer, har vunnit massor på det faktiskt! Så länge du är nöjd och du har dina närmsta kvar :)
p.s. håller med, men sista bytesdag hade vart! Haha får ha som myströja.
Du är inte hård! Du är äntligen förståndig som tänker på dig själv först. Och så är du söt...... kram
Helt rätt!
Äntligen min vän, tänker du på dej själv i första hand. Du är viktig och du förstår det. Jag kommer fortsätta tjata å fråga å undra å finnas för dej, för att jag älskar dej och är otroligt stolt att ha dej som vän. Love You! Kramen å pussen
God morgon!
Nej du är inte hård utan precis som de andra skrivit så har du bara börjat sätta dig själv i första rum. Och jag vet att det inte är lätt. Tränar själv fortfarande på det :) Så fortsätt på den väg du börjat gå.
Trevlig söndag önskar jag dig/ Susanna
Underbar läsning fina vännen!!!!
Älskar dig!
Ta hand om dig <3.
Pussens
Det var verkligen på tiden att du har insett att du behöver inte underhålla folk bara för att de vill det!
Vad gäller schizofrenin på jobbet,det kan ta hårt på krafternamför många människor(jag oxå)tror att sjuksköterskor är super människor som alltid är glada och orkar hur mkt som helst.Många glömmer att faktiskt tänka på de oxå som människor som har egna liv att ta hand om.Så även om du skulle låte bli att le på jobbet nån gång så hade inte världen gått under.
Du känner ju mig hur jag är,och hur jag tänker..Min värld borde ha gått under för länge sedan ju hahahah;o)))But here I am baby!
Du är fortfarande du,fastän du har ändrat tankesättet;men nu älskar du dig själv och accepterar dig själv som du är,och vem du är!Det har vi gjort hela tiden,önskar bara jag hade sagt detta till dig för typ 100000 år sen,du kanske hade sluppit lära dig den svåra vägen som du har fått gå genom.Men jag är oändligt glad att du har kommit fram till det nya tankesättet;och önskar att du ska njuta av varenda sekund av livet,vi lever trots allt bara en gång!Pusssssss o kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaam Erás!Love you!<3