Sexuallförbrytare på webben.
Dagen har börjat rätt kass. INGEN mjölk hemma till kaffet. Ja...efter att jag svor och pustade och genomkammade kylskåpet har jag plockat ut grädden. Blääää. Men så kom jag på att jag kan blanda ut den med vatten så får man något mjölkliknande.....det dög!!!
Och så den obligatoriska aftonbladet. Idag har jag uppmärksammat artikeln om en Profetissor vid namn Germanie Greer som vill ha en offentlig lista på alla våldtäktsman på nätet. Det är ingen hemlighet att många tycker att systemet i Sverige fungerar inte så som många önskar. Våldtäktsman får vård i en miljö med standard på mat, och sysselsättning som inte alla barnfamilj har i Sverige. Många får återfall och hjälp till offret är under allt kritik. Om jag håller med henne?? jag har funderat och funderat. Hur skulle jag vilja? Om jag skulle bli utsatt eller mina flickor? Skulle jag vilja veta i förväg innan de börjar dejta en kille om han har något i bagaget? Ja!! Det skulle jag. Jag tycker att det är alldeles för mycket fokus på våldtäktsmannens rehabilitering, rättigheter till permission osv, men offret då? Att en kvinna kan få men för hela livet? Var är hennes rättigheter här?
Men så klart det finns nackdelar med. Vad händer med de som blir oskyldig anklagade av en tex arg ex?
Därför är det en viktig att man ska ha bevis och ett fällande dom innan man hänger ut personerna.
Och rehabilitering? Där har Landstinget en stor problem fram över. Som det är nu ser jag det som en förvarning med bevakning. Blir de bättre för det?? Kemisk kastrering kan man överväga,men då kommer säkert någon aktivist och tycker att de har lika rättigheter för ett fungerande sexliv efter rehabilitering. Men här skiter sig redan planerna. Rehabilitering!!Är vi hundra på det att den fungerar? Och under tiden`Vem ta hand om offret? Vem håller om henne när hon har mardrömmar, kan inte ha en intim relation med någon, lever med ångest, rädsla och skuldkänslor?? Alt detta tas inte upp i diskussioner idag. Det borde.
Det är svårt att veta vad är rätt och fel. Men en sak är säkert! Att kränka någon med våld är aldrig rätt.
Och så har vi nästa gruppen Pedofiler. Där har jag inte något mer att tillägga än att häng ut de på nätet och kastrera de. Är jag hård? Ja det är jag, men jag ser inte att de har några rättigheter för att behålla sina identitet dolda. Jag vet att man kan ge vård till de, men det är sällan lyckad. Vi låser in de(visa sitter inne ett helt liv) och ändå kommer återfallet när de kommer ut. Vart är barnens rättigheter då? Jag som jobbar inom vården har lärt mig att alla har lika rättigheter för att få vård och rehabilitering. Men i detta fallet var var barnens rättighet när hon/han blev förstörd för livet? Jag kan inte bortse från mina starka känslor i detta fallet och står för det. Vi ska va humanistiska inom vården, men det är svårt när man tänker på alla utsatta barnen. Det får en att bli arg, ledsen och få ens känslor som föräldrar krocka med våra yrkesroll där man alltid försöker se människan bakom sjukdomen. Men i detta fallet är det svårt.....
Och så den obligatoriska aftonbladet. Idag har jag uppmärksammat artikeln om en Profetissor vid namn Germanie Greer som vill ha en offentlig lista på alla våldtäktsman på nätet. Det är ingen hemlighet att många tycker att systemet i Sverige fungerar inte så som många önskar. Våldtäktsman får vård i en miljö med standard på mat, och sysselsättning som inte alla barnfamilj har i Sverige. Många får återfall och hjälp till offret är under allt kritik. Om jag håller med henne?? jag har funderat och funderat. Hur skulle jag vilja? Om jag skulle bli utsatt eller mina flickor? Skulle jag vilja veta i förväg innan de börjar dejta en kille om han har något i bagaget? Ja!! Det skulle jag. Jag tycker att det är alldeles för mycket fokus på våldtäktsmannens rehabilitering, rättigheter till permission osv, men offret då? Att en kvinna kan få men för hela livet? Var är hennes rättigheter här?
Men så klart det finns nackdelar med. Vad händer med de som blir oskyldig anklagade av en tex arg ex?
Därför är det en viktig att man ska ha bevis och ett fällande dom innan man hänger ut personerna.
Och rehabilitering? Där har Landstinget en stor problem fram över. Som det är nu ser jag det som en förvarning med bevakning. Blir de bättre för det?? Kemisk kastrering kan man överväga,men då kommer säkert någon aktivist och tycker att de har lika rättigheter för ett fungerande sexliv efter rehabilitering. Men här skiter sig redan planerna. Rehabilitering!!Är vi hundra på det att den fungerar? Och under tiden`Vem ta hand om offret? Vem håller om henne när hon har mardrömmar, kan inte ha en intim relation med någon, lever med ångest, rädsla och skuldkänslor?? Alt detta tas inte upp i diskussioner idag. Det borde.
Det är svårt att veta vad är rätt och fel. Men en sak är säkert! Att kränka någon med våld är aldrig rätt.
Och så har vi nästa gruppen Pedofiler. Där har jag inte något mer att tillägga än att häng ut de på nätet och kastrera de. Är jag hård? Ja det är jag, men jag ser inte att de har några rättigheter för att behålla sina identitet dolda. Jag vet att man kan ge vård till de, men det är sällan lyckad. Vi låser in de(visa sitter inne ett helt liv) och ändå kommer återfallet när de kommer ut. Vart är barnens rättigheter då? Jag som jobbar inom vården har lärt mig att alla har lika rättigheter för att få vård och rehabilitering. Men i detta fallet var var barnens rättighet när hon/han blev förstörd för livet? Jag kan inte bortse från mina starka känslor i detta fallet och står för det. Vi ska va humanistiska inom vården, men det är svårt när man tänker på alla utsatta barnen. Det får en att bli arg, ledsen och få ens känslor som föräldrar krocka med våra yrkesroll där man alltid försöker se människan bakom sjukdomen. Men i detta fallet är det svårt.....
Kommentarer
Trackback