Pitbullmamma

Min pappa!! Är snart 62 år men i sinnet är han ett barn fortfarande. Vi pratar inte varje dag, det blir en gång i veckan men då kan vi prata i två timmar. Det är inte alltid vi är överens om saker, men vi älskar varandra och med tiden har jag lärt mig att inte tjabba om allt. Tonårstrotset är över. Han har format mig genom åren och gav intresset för läsning-jag är en bokmal, bilkörning -älskar att köra bil, sciencefiction-vi är Alien nördar, tv-spel-vi kan spela hela dagar och nätter, och att man ska leva livet oavsett. Han tror på ödet och ofta säger det att om det är skrivet att det ska va så så kan man ändå inte göra något åt det. Härligt inställning. Han förbluffar mig varje gång med något nytt och han har fått en skönare inställning för allt på gamla dag. Han är härlig och oavsett att han kan reta ihjäl mig ibland är jag glad att han är min pappa och att han är som han är.....
Och man glömmer aldrig vad han skrek när man bodde hemma-"Lägg på luren!".....ha-ha nu förstår jag varför han skrek ,när jag har egna barn och telefonräkningen ramlar in .....

Farsan är farsan.....