Pitbullmamma

Jag var en runda på jobbet idag för att va med på ett möte där vår sjukgymnast har berättat resultatet om en undersökningen som vi hade på avdelningen under vinter-vår. Nämligen hur påverkas patienternas smärta av att få öronakupunktur. Det visade sig att alla som fick behandlingen upplevde en stor minskning av smärta. Vi tyckte det var otrolig resultat då våra patienter har oftast stora smärtor som kräver höga doser narkotika som i sin tur ger andra biverkningar. Om man kan undvika höga doser analgetika genom att använda kroppens naturliga resurser skulle alla känna på det. Vi var övertygade att det är en behandling som har stor betydelse i framtiden.




Dagen fortsatte med en runda till stan med stora hönan. Hon har vuxit otroligt under denna året så ingenting passde till henne längre. Det blev en mamma-höna stund på stan. Jag/vi har sprungit från ena till den andra affären och hon har provat och provat. Jag upptäckte att nu är det nästan kört.....hon har börjar få en egen still, och jag kan tala om för er att det var inte på barnavdelningen vi har snurrat runt.
Med stolthet och en vis sorg har jag följt henne hela eftermiddagen och försökt påverka så mycket som hon tillät.
Det blev solklart för mig att hon har börjar växa upp och de stunderna när hon är bara min blir mindre och mindre. Jag blir också ledsen när jag tänker på min mamma som missar hennes utveckling och hennes första steg mot att bli en självständigt kvinna. Jag blir även ledsen att jag inte kan gå på stan längre med min mamma och shoppa, snacka om allt och inget och bara njuta.
Till slut var vi- mest hon nöjd och vi köpte det mesta som vi ville. Trötta var vi och jag kände mig som en apelsin som precis har blivit utpressad.  Och så har näsan börjat rinna...hoppas att jag håller mig frisk!!

Det blev lite vintrkläder....




Och en superglad höna.....tror ni att hon ska ha sina nya kläder imorgon??