Pitbullmamma

Barn. Livets små mirakel och glädje. Men de växer fort....för fort kan det kännas.  När de  kunde klättra upp på mammas och pappas säng med en glädjeskjut på morgonen för att gosa in sig en stund och babbla lite om allt och ingenting, de stunderna är förbi. Nu uppskattar man stunder när de glömmer bort för en stund att de ska va coola och kaxiga.
Idag var det så.

Stora hönan kom in på morgonen för att fråga om hon får starta upp sin data. Hon hade dataförbud en vecka för att hon ballade ut en aning!! När hon stod i dörren bad jag henne komma in och lägga sig hos oss. Det roligaste va att man såg på henne tvekan när hon funderade.....-Är jag  för cool för att gosa in mig?  Till slut vann barnet inom henne och kröp in till mig. Vi låg sked. Hon och jag, och njöt tystnaden och kroppskontakten. Jag kom ihåg när hon var en bebis och låg jämte mig och tittade med sina stora blåa ögon. Så liten och fridfullt. Och så nu, när hon är lika lång som jag, på väg ett bli en kvinna och med en temperament som kan överaska den mest tränade.....
Men för stunden njuter vi bara. Ligger skönt, det är tyst, och vi -mest jag, ta vara på stunden.

God morgon!!