Stolt som en tupp..nej som en höna!!!

Igår blev det knasig med tider. Först HLR och sen jobb som resulterade en hel arbetspass. Jag var nervös för det , men allt gick kanon. Först försökte vi få liv i våra övningsdockor, och uppfriska kunskapen om inblåsning och kompressionsteknik. Även att koppla en defibrillator och att vad ska man tänka på om man har en hjärtstopp. Många tror att det är bara att sätta igång med HLR. Och så klart det är det viktigaste, men under tiden någon kollega håller på med det ska man (-om man är flera-som vi är oftast på lasarettet), hämta HLR vagnen, starta defibrillatorn och placera den på patienten, ringa hjärtteamet, koppla syrgas, koppla sugen, sätta nål, koppla dropp, föra statistik på en lapp(hur snabbt alla momenterna utförda), möta upp hjärtteamet om det går, koppla upp datorn så att de kommer åt journalen...ja en massa saker att tänka på. Och det behövs övning för att allt ska klaffa och att alla ska kunna hitta sin plats. De ovannämnda är bara en bråkdel som vi övar på, eftersom man vet aldrig hur, var och när hjärtstoppen uppstår. Som tur har vi otroligt duktiga handledare som är trygga i sin kunskap, och får oss att tänka!!!

Efter HLR så var det bara att byta om och springa till avdelningen. Kvällen var en lagom blandning av allt. Jag hade turen att få en lugn grupp och det medförde att jag kunde hjälpa till en kollega med hennes patienter. I mitten av passet kändes det ett tag att huvudet håller på att gå på högvarv och att trådarna börja försvinna från mina händer. Tårarna började tränga fram i ögonen, men då kom söta Suz och peppade mig!! Det var guld värd! Jag tog djupa andetag, blundade en stund och sen fortsatte jag med medicindelning. Jag var på G igen!!!
Så jag var stolt som en HÖNA (inte som en tupp) efter kvällen, men har insett nu att börja jobba heltid kräver mer av mig!! Men jag suttar länge på den karamellen från igår!!!!!

Galenpannan är på G igen!!!!!!:)


Kommentarer
suzan säger:

Du va så duktig vännen. Du fixade det och du ska vara stolt som en höna över dej själv. En dag i taget... Love you! Kram

2010-11-25 | 17:23:00
Johanna Roth säger:

Härligt att höra Pitbull!

Precis Suz...du tog orden ur min mun: En dag i taget. Blott en dag...



Stor kram Erika!



Johanna

2010-11-26 | 08:22:07
Bloggadress: http://mammansdotter.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback