Perspektiv på livet.....
Min kära pappa brukar säga till mig.-"Du kan inte rädda världen, fast du vill. Du behöver inte va en superkvinna"
Så länge jag kommer ihåg har jag alltid försökt va en person som försöker hjälpa, trösta, krama. Men på andra sidan kan jag va en kall och envis person när jag blir sårad. Men det som kan sammanfatta mig i ett litet nötskal.....att har jag inget att fundera över så skaffar jag något att grubbla över.
När man inte mår bra själv, får man en annan perspektiv för livet, och för andras sorg. Alla människor har sina egna problem, sina tragedier och just då, för den stunden det är den som uppfyller deras själ. Men när sorgen lägger sig , kan man bli mer öppet för andras tragedier och få en annan perspektiv på livet.
Idag bloggar människor i alla olika syfte, men för det mesta för att prata av sig. Har man börjat blogga så hittar man otroliga kompisar ute i världen med olika livsöde. Och det är DÅ man får en annan perspektiv på sitt eget liv.
Jag har förlorat min mamma på samma dag jag skulle gifta mig. Jag har inte hunnit fråga henne såååååå många saker och jag kommer aldrig kunna skratta med henne och krama henne. Livet var orättvis. Men Jag är FRISK. Jag kan minnas henne, kan se mina barn växa upp, kan krama de, jag kan luta min huvud på min mans bröst, ligga där och känna hans hjärta slå, medan den totala friheten finns runt om kring oss. Och vi är FRISKA!!!
Har läst så många bloggar......en som handlar om 26-åring som har bara några månader kvar att leva, mammor som kämpar för sina liv för att kunna se sina barn växa upp, och föräldrar som kämpar för ett barn som de VILL se växa upp!!
Då får manen helt annan perspektiv.
Många kan dra på sina axlar och tycka- Ja men jag kan inte bryr mig om allas problem!
Nej jag förväntar mig inte det heller. Men när vi dra på axlarna utan att det känns sorgligt inom oss, när vi inte känner att livet är orättvist, det är DÅ vi förlorar vårt mänskliga sida som gör oss den vi är.
Så.....ibland kan jag känna mig lite galen, annorlunda och lite utanför för att jag vill rädda världen, men varför inte?
Jag är vad jag är!!!
Så länge jag kommer ihåg har jag alltid försökt va en person som försöker hjälpa, trösta, krama. Men på andra sidan kan jag va en kall och envis person när jag blir sårad. Men det som kan sammanfatta mig i ett litet nötskal.....att har jag inget att fundera över så skaffar jag något att grubbla över.
När man inte mår bra själv, får man en annan perspektiv för livet, och för andras sorg. Alla människor har sina egna problem, sina tragedier och just då, för den stunden det är den som uppfyller deras själ. Men när sorgen lägger sig , kan man bli mer öppet för andras tragedier och få en annan perspektiv på livet.
Idag bloggar människor i alla olika syfte, men för det mesta för att prata av sig. Har man börjat blogga så hittar man otroliga kompisar ute i världen med olika livsöde. Och det är DÅ man får en annan perspektiv på sitt eget liv.
Jag har förlorat min mamma på samma dag jag skulle gifta mig. Jag har inte hunnit fråga henne såååååå många saker och jag kommer aldrig kunna skratta med henne och krama henne. Livet var orättvis. Men Jag är FRISK. Jag kan minnas henne, kan se mina barn växa upp, kan krama de, jag kan luta min huvud på min mans bröst, ligga där och känna hans hjärta slå, medan den totala friheten finns runt om kring oss. Och vi är FRISKA!!!
Har läst så många bloggar......en som handlar om 26-åring som har bara några månader kvar att leva, mammor som kämpar för sina liv för att kunna se sina barn växa upp, och föräldrar som kämpar för ett barn som de VILL se växa upp!!
Då får manen helt annan perspektiv.
Många kan dra på sina axlar och tycka- Ja men jag kan inte bryr mig om allas problem!
Nej jag förväntar mig inte det heller. Men när vi dra på axlarna utan att det känns sorgligt inom oss, när vi inte känner att livet är orättvist, det är DÅ vi förlorar vårt mänskliga sida som gör oss den vi är.
Så.....ibland kan jag känna mig lite galen, annorlunda och lite utanför för att jag vill rädda världen, men varför inte?
Jag är vad jag är!!!
Kommentarer
Suzan säger:
Förstår precis det du skriver och känner igen mej så. Är glad att du finns, med alla dina underbara å ibland galna sidor. Älskar dej precis som du är och är otroligt glad att du finns å är min fina vän. Kram
Johanna Roth säger:
Så sant.
Du skriver skönt. Klokt.
Och jag lavvar dig!
Sara säger:
Tänkvärda å sanna ord hjärtat mitt... ♥
Ida säger:
Hur har din dag varit? :)
Eva säger:
Så sorgligt att du miste din mamma just den dagen som skulle vara dina mest fantastiska i livet och som hon skulle ha delat med dig.
Hellre folk som du, som vill rädda världen och som bryr sig, än folk som bara tänker på sig själva. Du behövs :)
Trackback