Pitbullmamma

God morgon alla glada. Det är onsdag och jag är ledig från jobbet. Sitter fortfarande i mysbrallor och försöker vakna ur min koma. Jag har avklarat flera koppar kaffe och går på hög varv av ilska. Många av er vet att min mamma gick bort för tre år sen. Hennes dåvarande man som hade inga egna barn blev en av vår familj och vi barnen såg verkligen till att han inte behövde känna sig ensam. Vi blev hans familj. En underbart men tuff tid då alla hade sit eget sorg att bearbeta men samtidigt kom vi jättenära varandra. Som en del vet så träffade han med en ny kvinna för 1,5 år sen som ville ha honom för sig själv. Vill inte gå in på hur det hände, men till slut lyckades hon och idag så har vi inga kontakt alls. Han rätt ut sagt skiter i oss och våra barn, och kallar hennes barn till sina egna. Vi blev bortglömda och bortspolade frå hans liv. Men orsaken av min ilska är att han har lovat min mors armband till mina tjejer innan uppbrottet. Jag påminde han via mail att jag vill järna ha de, då jag inser att vi har mer rätt till de än han. Idag fick jag meddelandet att han vet inte vart de är att han inte hittar de i "röran".  Hur kan man göra så? Vad betydde de smyckena egentligen för honom om han inte ens vat vart de är? Vem blev han? Jag känner inte igen honom. Kan man verkligen förändras så mycket på grund av att man är livrädd att va själv och låter sig påverkas av en annan? Eller så var det vi som missbedömt honom och hans personlighet var bara en mask som han bar tills  han behövde oss?
Jag  vet inte. Jag vet inte vem är han längre.  Han är en främling!! Mitt hjärta blöder och jag är så arg så att jag skulle kunna slå den jä....aset!!! (förlåt för språket)
Tyvärr så är jag långsint när någon har sårat mig och jag kan inte låta bli att min mammas smycke ska bara försvinna/ slarvas bort!!

Så jag vill bara säga till dig om du läser detta-KRIGET HAR BARA BÖRJAT!!!