Pitbullmamma

Först och Främst!! TACK ALLA som har stöttat mig under det året!! Kram!!!


Då var det årets sista dag. Ett år har gått igen, och man har stora förväntningarna på det kommande året. 2010 var inget bra år för mig, men på andra sidan kanske var det meningen att det ska va så, för att jag ska lära mig massor med nya saker om mig själv och om livet.

Året började som vanligt för alla. Nya förväntningar, nya löften nya drömmar. Kommer knappt ihåg hur första delen av året var. Allt gick i 110 och snurrade alldeles för fort. Har förträng de sista tre årets kamp och förträngde behovet ta tag i saker. Har även fått ett rätt stort knäpp på näsan och ett törn i hjärtat som nästan knäckte mitt annars rätt ok självförtroende och det hjälpte också till att jag försvann på vägen. Det märkte jag inte förrän jag gick in i väggen. Tokig, va? Jag som jobbar med sjuka, och har allt kunskap bakom mitt lilla galna panna skulle har sett varningssignalerna. Men nej....jag är duktig på att gräva ner saker:)

Som sagt så var det slut i våras. Jag ville inte va med längre och har tyckt att alla skulle ha bättre utan mig. Som tur blev det inte så. Jag har en underbart chef , underbara arbetskamrater och så klart vänner och familj som tvingade mig att söka hjälp, som har stöttat mig och för den delen stöter mig fortfarande. Periodvis var det tuff, då var det svårt för omgivningen att förstå mitt sätt att va, eller rättare sagt att inte ville va. Att inte vilja umgås, att inte kunna klara av alla måste, viljan att vara själv och helst låsa in mig i ett mörkt rum och bara vara. De som har inte varit där jag var kan aldrig förstå hur det känns. Och det accepterar jag. Sommaren gick och jag har accepterat mitt nya jag, att säga nej, tänka också på mig själv och att avsluta saker som jag inte mår bra av.

Så det var höst igen och jag började  på jobbet. Arbetsträna heter det, och idag kan jag förstå, att utan det skulle aldrig har gått. Jag var panikslagen innan jag ens kom i närheten av lasarettet, hjärtat bankade, jag tvivlade på mig själv som människa och kunskapen som jag besitter som sjuksköterska. Det var tuff. Och så klart oroade jag mig vad folk i min omgivning tycker om allt detta. De har lärt känna en glad, galen pitbull, som är alltid på G och har tusen järn i elden. Skulle de älska mig nu,när jag själv tvivlar på mitt nya jag? Så hösten var tuff.

Men nu står jag här sista dan på året och kan säga att Jag är på G igen. Inte på samma galet sätt som innan men jag är här. Jag lever!! Jag jobbar igen, tvivlar inte på min kunskap längre, har börjat umgås mer med folk och lyssnar på min kropp.
Så klart att ibland kan jag dra mig tillbaka till mitt "skal" (klart man är en kräfta) och ibland känner mig som en tiger i en bur, men nu har jag redskapen att hantera det. Jag har lärt mig att be om hjälp, och det viktigaste är att jag accepterar mig själv hur jag är just nu.

Så alla glada läsare!! Man ska inte ge nyårslöfte, så jag kallar de inte löfte.
Jag kallar de saker som jag HOPPAS på att jag kan förverkliga.

Så här är de sakerna som är med på min lista inför 2011

• Tagga ner....
• Lyssna på min kropp
• Acceptera vem jag är och inte är....
• Var fortfarande galen:)
• Ha-ha....vikten....det är med varje år:) Men nu jävla......
• Uppskatta mer mina vänner....
• Försöka komma ut från mina pyjamasbyxorna......NEH....det håller aldrig;)
• Komma iväg till ett varmare land.....
• Och till sist!! Om inget av de kommer att förverkligas, så kunna dra på axlarna och säga: "Jag har försökt i alla fall!!"

Gott nytt år!!!  Önskar en galen  och lite skrynklig(ser jag nu- my God!!!)  Pitbull!!:)